AGM-142 Have Nap

AGM-142 Have Nap Popeye I
AGM-142
Typ	attackrobot
Ursprungsland	Israel  USA
Servicehistoria
Brukstid	1985 –
Används av	Israel, Indien, Sydkorea, Australien, Turkiet, USA
Produktionshistoria
Tillverkare	Rafael Advanced Defense Systems, Lockheed Martin, Turkish Aerospace Industries
Kostnad/enhet	1,5 miljoner USD
Varianter	AGM-142A, AGM-142B, AGM-142C, AGM-142D, AGM-142E, AGM-142F, AGM-142G, AGM-142H
Specifikationer
Längd	4,83 meter (15 ft 10 in)
Vikt	1 361 kg (3 000 lb)
Spännvidd	1,73 meter (5 ft 8 in)
Diameter	533 mm (21 in)
Stridsspets	sprängladdning eller I-800 inträngningsladdning
Stridsspetsvikt	340 kg (750 lb) 350 kg (772 lb) (I-800)
Tändrör	FMU-124
Målsökare	TV eller IIR
Styrsystem	radiostyrd
Vapenbärare	B-52H, F-4E, F-15E, F-111C
Prestanda
Räckvidd	80 km
Maxhastighet	mach 1,2
Precision	CEP 3 meter

AGM-142 Have Nap även känd som Popeye (hebreiska: פופא, ”Karl-Alfred”) är en israelisk attackrobot som utvecklats i samarbete med Lockheed Martin i USA.

I slutet på 1980-talet började Rafael Advanced Defense Systems utveckla en robotversion av sin TV-styrda glidbomb Pyramid som fick namnet Popeye.

1988 valde USA:s flygvapen Popeye för att ge B-52 Stratofortress möjlighet att utföra precisionsanfall utan kärnvapen. Den fick från början namnet AGM-142A Raptor, men eftersom det namnet valdes för jaktplanet F-22 Raptor så byttes namnet till Have Nap.

I augusti 1999 inleddes ett samarbete mellan Rafael och Lockheed Martin, PGSUS (Precision Guided Systems, United States), för att tillverka robotarna till australiska flygvapnet och exportmarknaden.

I USA används AGM-142 enbart på B-52H. En B-52:a kan bära tre AGM-142; Två under ena vingen och en under den andra vingen tillsammans med den AN/ASW-55 datalänk-kapsel som krävs för att styra robotarna. Det är en väldigt lätt last för en B-52:a och brukar vanligen kompletteras med laserstyrda bomber i de interna bombutrymmena.

I Israel användes roboten ursprungligen på F-4 Phantom II, men senare istället på F-15E Strike Eagle. I Turkiet används roboten, som tillverkas på licens av Turkish Aerospace Industries, fortfarande på F-4 Phantom.

1999 köpte australiska flygvapnet in ett antal robotar för att användas på sina F-111C, men svårigheter med integrationen gjorde att de inte kom i tjänst förrän 2006.

• AGM-142A Ursprungliga produktionsserien med TV-målsökare.
• AGM-142B TV-målsökaren ersatt med IIR-målsökare.
• AGM-142C AGM-142A försedd med I-800 inträngningsladdning.
• AGM-142D AGM-142C med IIR-målsökare.
• AGM-142E Robot tillverkad av PGSUS för Australien. IIR-målsökare med zoomobjektiv.
• AGM-142F Robot tillverkad av PGSUS för Israel. IIR-målsökare med zoomobjektiv och kortare fenor.
• AGM-142G Robot tillverkad av PGSUS för Sydkorea. IIR-målsökare med CCD, men utan zoom.
• AGM-142H AGM-142G tillverkad för Sydkorea fast med samma zoomobjektiv som AGM-142E/F.

• Popeye II / Have Lite En kortare och lättare version av Popeye avsedd att bäras av F-16 Fighting Falcon.
• Popeye Turbo En Förlängd version av Popeye med jetmotor som gör roboten till en kryssningsrobot med räckvidd mellan 350 km och 1500 km. Kan avfyras från ubåtar i undervattensläge.

•  Israels flygvapen
•  Indiens flygvapen
•  Sydkoreas flygvapen
•  Australiens flygvapen
•  Turkiets flygvapen
•  USA:s flygvapen

• AGM-142 Raptor / Have Nap / Popeye Federation of American Scientists
• Rafael/Lockheed Martin AGM-142 Popeye/Have Nap Andreas Parsch

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, AGM-142 Have Nap, 21 november 2010.