AGM-122 Sidearm
| AGM-122 Sidearm | |
 En AGM-122 Sidearm på en AH-1 Cobra vid NAWS China Lake, oktober 1981. | |
| Typ | Anti-radarrobot |
|---|---|
| Ursprungsland |  USA |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1986 − |
| Används av | USA:s armé USA:s marinkår |
| Produktionshistoria | |
| Designer | Naval Air Weapons Station China Lake |
| Tillverkare | Motorola |
| Produktionsperiod | 1986 – 1990 |
| Antal tillverkade | 700 |
| Specifikationer | |
| Längd | 2,87 meter |
| Vikt | 88 kg |
| Spännvidd | 630 mm |
| Diameter | 127 mm |
| Stridsspets | WDU-31B splitterladdning |
| Stridsspetsvikt | 11 kg |
| Tändrör | DSU-17 zonrör |
| Motor | Herkules Mark 36 |
| Bränsle | Fast bränsle |
| Målsökare | Bredbandig signalsökare |
| Vapenbärare | AH-1 Cobra AH-64 Apache AV-8B Harrier II |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 16,5 km |
| Maxhastighet | mach 2,3 |
AGM-122 Sidearm var en anti-radarrobot utvecklad vid Naval Air Weapons Station China Lake och tillverkad av Motorola under andra hälften av 1980-talet. Den var tänkt som ett lättare och billigare alternativ till AGM-88 HARM men mer kapabel än AGM-45 Shrike. Den kom främst att användas av attackhelikoptrar som självförsvarsvapen mot taktiska luftvärnssystem.
Utveckling
AIM-9C var en variant av AIM-9 Sidewinder med semiaktiv radarmålsökare som utvecklats för att ge Vought F-8 Crusader allvädersförmåga. Det var den enda varianten av Sidewinder som inte hade IR-målsökare och den ersattes snart av modernare versioner av Sidewinder samt AIM-7 Sparrow. USA:s flotta hade dock ett lager på flera hundra AIM-9C och gav Naval Ordnance Test Station (NOTS) i uppdrag av att utveckla ett mer användbart vapen av dem. Man bytte ut den smalbandiga mottagaren mot en bredbandig mottagare samt motor och fenor från modernare Sidewinders.[1] Resultatet blev en lätt och billig anti-radarrobot som var helt kompatibel med Sidewinder och kunde avfyras från samma LAU-7 vapenbalk som Sidewinder.[2] Den var mindre avancerad än AGM-88 HARM, men den var effektiv mot taktiska luftvärnssystem som 9K33 Osa och ZSU-23-4.[3]
När hela lagret av 700 stycken AIM-9C hade byggts om 1990 föreslog NOTS en mer avancerad variant kallad AGM-122B med programmerbart minne, men flottan valde att inte gå vidare med en ny version.[1]
Användning
AGM-122 har burits av USMC:s Super Cobra-helikoptrar och Harrier II-flygplan under Gulfkriget och operation Southern Watch, men ingen har avfyrats mot något mål.[4]
Källor
- ^ [a b] Parschär, Andreas (8 november 2002). ”Motorola AGM-122 Sidearm”. Directory of U.S. Military Rockets and Missiles. http://www.designation-systems.net/dusrm/m-122.html.
- ^ Pike, John (23 april 2000). ”LAU-7/A Guided Missile Launcher”. Federation of American Scientists. https://fas.org/man/dod-101/sys/ac/equip/lau-7.htm.
- ^ Pike, John (7 juli 2011). ”AGM-122 Sidearm”. Global Security. http://www.globalsecurity.org/military/systems/munitions/agm-122.htm.
- ^ Nordeen, Lon (2013). AV-8B Harrier II Units of Operation Iraqi Freedom I-VI. Oxford: Osprey Publishing. sid. 15. ISBN 9781780963105
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör AGM-122 Sidearm.
| ||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
An AGM-122 Sidearm missile on a U.S. Marine Corps Bell AH-1T SeaCobra helicopter (BuNo 159228) at the Naval Weapons Center China Lake, California (USA).