93 Minerva
- För andra betydelser, se Minerva (olika betydelser).
| 93 Minerva | |
.png) Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | J. C. Watson |
| Upptäcktsplats | Ann Arbor |
| Upptäcktsdatum | 24 augusti 1867 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 93 Minerva |
| Alternativnamn | 1949 QN2, A902 DA |
| Uppkallad efter | Minerva[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Gefion-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 27 augusti 2011 | |
| Aphelium | 3,14419 AU 470 364 128 km |
| Perihelium | 2,3640813 AU 353 661 540 km |
| Halv storaxel | 2,75413567 AU 412 012 832 km |
| Excentricitet | 0,1416249 |
| Siderisk omloppstid | 1 669,46155 d (4,57 år) |
| Medelomloppshastighet | 17,950 km/s |
| Medelanomali | 233,40166° |
| Inklination | 8,56183° |
| Longitud för uppstigande nod | 4,08845° |
| Periheliumargument | 275,1442° |
| Månar | 2 |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 141,55[4][5] km |
| Massa | 2,9×1018 kg |
| Synodisk rotationsperiod | 5,982[4] h |
| Albedo | 0,0733[4][5] geometriskt |
| Yttemperatur | Medel: ~168 |
| Spektraltyp | CU[4] |
| Absolut magnitud (H) | 7,70 |
93 Minerva eller 1949 QN2 är en stor asteroid upptäckt 24 augusti 1867 av den kanadensisk-amerikanske astronomen J. C. Watson i Ann Arbor. Asteroiden har fått sitt namn efter gudinnan Minerva inom romersk mytologi.[6] Den har två naturliga satelliter.
93 Minerva har en mörk yta och består troligtvis av karbonater.
Den tillhör asteroidgruppen Gefion.[2]
En ockultation av en stjärna observerades 22 november 1982 från Frankrike, Spanien och USA. Dessa observationer gav en diameter på 170,8 ± 1,4 km.[7][8]
Två naturliga satelliter
Den 16 augusti 2009 upptäckte F. Marchis med flera från Keck-observatoriet att asteroiden har två stycken månar. De bär sedan december 2013 namnen Aegis och Gorgoneion.[5]
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 26 maj 2009
- ^ [a b] ”AstDyS 93 Minerva” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=93. Läst 28 oktober 2020.
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 22, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Minerva” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 7 december 2011. https://www.webcitation.org/63kLPatTD?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=93. Läst 7 december 2011.
- ^ [a b c] ”(93) Minerva, Aegis, and Gorgoneion”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/astmoons/am-00093.html. Läst 16 januari 2015.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 22. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA22&dq=93+Minerva&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=93%20Minerva&f=false. Läst 29 april 2015
- ^ R. L. Millis, L. H. Wasserman, E. Bowell, O. G. Franz, R. NyeW. OsbornA. Klemola (January 1985). ”The occultation of AG+29°398 by 93 Minerva”. Icarus. sid. Volume 61, Issue 1, Pages 124-131. doi:. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/0019103585901599?via%3Dihub.
- ^ Observed minor planet occultation events, version of 2005 July 26
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 93 Minerva från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
93Minerva (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 93 Minerva that was computed using light curve inversion techniques.
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 93 Minerva that was computed using light curve inversion techniques.