93 Minerva

93 Minerva
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareJ. C. Watson
UpptäcktsplatsAnn Arbor
Upptäcktsdatum24 augusti 1867
Beteckningar
MPC-beteckning93 Minerva
Alternativnamn1949 QN2, A902 DA
Uppkallad efterMinerva[3]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Gefion-asteroid[2]
Omloppsbana[4]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium3,14419 AU
470 364 128 km
Perihelium2,3640813 AU
353 661 540 km
Halv storaxel2,75413567 AU
412 012 832 km
Excentricitet0,1416249
Siderisk omloppstid1 669,46155 d (4,57 år)
Medelomloppshastighet17,950 km/s
Medelanomali233,40166°
Inklination8,56183°
Longitud för uppstigande nod4,08845°
Periheliumargument275,1442°
Månar2
Fysikaliska data
Diameter141,55[4][5] km
Massa2,9×1018 kg
Synodisk rotationsperiod5,982[4] h
Albedo0,0733[4][5] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~168
SpektraltypCU[4]
Absolut magnitud (H)7,70

93 Minerva eller 1949 QN2 är en stor asteroid upptäckt 24 augusti 1867 av den kanadensisk-amerikanske astronomen J. C. Watson i Ann Arbor. Asteroiden har fått sitt namn efter gudinnan Minerva inom romersk mytologi.[6] Den har två naturliga satelliter.

93 Minerva har en mörk yta och består troligtvis av karbonater.

Den tillhör asteroidgruppen Gefion.[2]

En ockultation av en stjärna observerades 22 november 1982 från Frankrike, Spanien och USA. Dessa observationer gav en diameter på 170,8 ± 1,4 km.[7][8]

Två naturliga satelliter

Den 16 augusti 2009 upptäckte F. Marchis med flera från Keck-observatoriet att asteroiden har två stycken månar. De bär sedan december 2013 namnen Aegis och Gorgoneion.[5]

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 26 maj 2009
  2. ^ [a b] ”AstDyS 93 Minerva” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=93. Läst 28 oktober 2020. 
  3. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 22, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Minerva” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 7 december 2011. https://www.webcitation.org/63kLPatTD?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=93. Läst 7 december 2011. 
  5. ^ [a b c] ”(93) Minerva, Aegis, and Gorgoneion”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/astmoons/am-00093.html. Läst 16 januari 2015. 
  6. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 22. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA22&dq=93+Minerva&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=93%20Minerva&f=false. Läst 29 april 2015 
  7. ^ R. L. Millis, L. H. Wasserman, E. Bowell, O. G. Franz, R. NyeW. OsbornA. Klemola (January 1985). ”The occultation of AG+29°398 by 93 Minerva”. Icarus. sid. Volume 61, Issue 1, Pages 124-131. doi:10.1016/0019-1035(85)90159-9. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/0019103585901599?via%3Dihub. 
  8. ^ Observed minor planet occultation events, version of 2005 July 26

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

93Minerva (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 93 Minerva that was computed using light curve inversion techniques.