R-regeln

6mR-yachten "Tutti V" i juni 1927, ritad av Gustaf Estlander.

(c) Tajna Wesolowski, CC BY-SA 3.0

8mR-yachten Sagitta

* 2.4 mR Norlin Mk III ( 1987) * 5 mR Barbro ( 1936) * 5.5 mR SUI-207 Aubisque ( 2003) * 6mR Rose-Marie ( 1921) * 7 mR Corall ( 1921) * 8 mR R ny "Sildra" ( 1921) * 12mR Princess Svanevit ( 1930, illustrated as of post-2017 renovation) * 23 mR Shamrock ( 1899) - med gaffelrigg, till skillnad från de andra fartygen på listan, med bermudarigg eller marconirigg

R-regeln är en 1907 antagen internationell kappseglingsregel, med avsikt att i enlighet den kunna bygga båtar, som var lämpade för kappsegling på alla vatten och under alla förhållanden. R-regeln har haft stor betydelse för utvecklingen av kölbåtar under hela 1900-talet och den användes i OS mellan 1908 och 1952. I America's Cup tävlade 12mR-båtar mellan 1958 och 1987.

Regeln delar in kölbåtar i klasser baserade på båtens mått insatta i en formel. Den ursprungliga formeln från 1907 ändrades 1920 och 1933. Sedan 1933 har den följande utseende:

${\displaystyle R={\frac {L+2d+{\sqrt {S}}-F}{2,37}}}$

L är längden i vattenlinjen, d = g - c är omfångsdifferensen midskepps, S är segelarean och F är fribordshöjden. g och c är avstånden, längs skrovet respektive längs en rät linje, från vattenlinjen till kölens lägsta punkt. Beteckningarna g och c har sitt ursprung i de engelska orden girth respektive chain.

Regeln kom att gynna smala, V-formade båtar med stort djupgående och deplacement, hög relativ kölvikt och inledningsvis, fram till 1933, även överriggade båtar med extremt stor segelarea.

Klasser

• 1mR
• 2.4mR, även kallad Två-Fyra. Förr kallades de minitolvor.
• 6mR
• 8mR, även kallad R 8
• 10mR
• 12mR
• 15mR
• 19mR