8122 Holbein
8122 Holbein | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (8122) Holbein |
Alternativnamn | 4038 P-L, 1975 XH1, 1991 BL2, 1993 RS4[1] |
Uppkallad efter | Hans Holbein den äldre Hans Holbein den yngre[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,769 AU |
Perihelium | 1,987 AU |
Halv storaxel | 2,378 AU |
Excentricitet | 0,1645688 |
Siderisk omloppstid | 3,67 år |
Medelomloppshastighet | 19,32 km/s |
Medelanomali | 159,5° |
Inklination | 1,537° |
Longitud för uppstigande nod | 302,3° |
Periheliumargument | 178,8° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 3,5 km |
Albedo | 0,323 |
Absolut magnitud (H) | 14,52[4] |
Hitta fler artiklar om astronomi med |
8122 Holbein eller 4038 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter den båda tyska målarna Hans Holbein den äldre och Hans Holbein den yngre.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 3 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 8122 Holbein” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=8122. Läst 23 oktober 2020.
- ^ [a b] ”AstDyS 8122 Holbein” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=8122. Läst 23 oktober 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 8122 Holbein” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=8122. Läst 23 oktober 2020.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|