7968 Elst-Pizarro
| 7968 Elst-Pizarro Elst-Pizarros komet | |
 7968 Elst–Pizarro i augusti 1996 | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | E. W. Elst G. Pizarro S. J. Bus[2] |
| Upptäcktsplats | La Silla-observatoriet Siding Spring-observatoriet |
| Upptäcktsdatum | 14 juli 1996 24 juli 1979 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 7968 Elst-Pizarro |
| Officiell beteckning | 133P/Elst-Pizarro |
| Alternativnamn | 1996 N2, 133P/1996 N2, 1979 OW7 |
| Uppkallad efter | Eric Walter Elst och Guido Pizarro[4] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Themis-asteroid[3] |
| Kometkategori | Asteroidbältskomet |
| Omloppsbana[5] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,661 AU |
| Perihelium | 2,669 AU |
| Halv storaxel | 3,165 AU |
| Excentricitet | 0,1566879 |
| Siderisk omloppstid | 5,63 år |
| Medelomloppshastighet | 16,74 km/s |
| Medelanomali | 213,0° |
| Inklination | 1,389° |
| Longitud för uppstigande nod | 160,1° |
| Periheliumargument | 131,9° |
| Förra perihelium | 20 september 2018[Uppdatering behövs] [6] |
| Fysikaliska data | |
| Synodisk rotationsperiod | 3,471[7] h |
| Skenbar magnitud | 19[2] |
| Absolut magnitud (H) | 15,6[5] |
7968 Elst-Pizarro eller Elst-Pizarros komet (133P/Elst-Pizarro) är en asteroid och komet. Den observerades redan 24 juli 1979 som en helt vanlig asteroid. 14 juli 1996 upptäckte de båda astronomerna Eric Walter Elst och Guido Pizarro en komet som visade sig vara samma objekt, men nu med en tydlig svans. Man har hittat objektet även på plåtar tagna 1985 som visar vad som verkar vara en asteroid.[8]
Även vid observationer från 2002 visar den upp en tydlig svans. Avdunstningen verkar ske från hela ytan. En förklaring till hur en asteroid som tros ha befunnit sig i det inre av solsystemet i flera miljarder år, fortfarande kan innehålla vatten har inte hittats. En förklaring kan vara att det inträffat en kollision som frigjort djupt liggande lager av is. Att fenomenet inte har observerats tidigare tros bero på att inga större studier gjorts.[9]
Den tillhör asteroidgruppen Themis.[3]
Den är uppkallad efter sina upptäckare.[4]
Det finns ytterligare fyra objekt som samtidigt är kategoriserade som komet och asteroid: 2060 Chiron, 118401 LINEAR, 60558 Echeclus och 4015 Wilson-Harrington.
Referenser
- ^ ”Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (5001)-(10000)”. http://www.cfa.harvard.edu/iau/lists/NumberedMPs005001.html. Läst 8 mars 2009.
- ^ [a b] ”IAUC 6473”. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/06400/06473.html#Item2. Läst 8 mars 2009.
- ^ [a b] ”AstDyS 7968 Elst-Pizarro” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=7968. Läst 11 juni 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 7968 Elst-Pizarro” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=7968. Läst 22 februari 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ Seiichi Yoshida (2 januari 2016). ”133P/(7968) Elst-Pizarro” (på engelska). http://www.aerith.net/comet/catalog/0133P/index.html. Läst 9 december 2020.
- ^ NASA JPL Small-Body Database Browser on 7968 Elst-Pizarro läst 8 mars 2009
- ^ ”133P at Kronks cometography”. http://cometography.com/pcomets/133p.html. Läst 8 mars 2009.
- ^ Henry Hsieh (January 20, 2004). ”133P/Elst-Pizarro”. Arkiverad från originalet den 3 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091003175912/http://star.pst.qub.ac.uk/~hhh/elstpiz.shtml. Läst 8 mars 2009.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 7968 Elst-Pizarro från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| ||||||||
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: ESO, Licens: CC BY 4.0
On August 7, 1996, Eric W. Elst (Royal Observatory, Uccle, Belgium) reported his discovery of a cometary image on mid-July exposures by Guido Pizarro with the 1.0-m ESO Schmidt telescope at the La Silla Observatory. Further ESO Schmidt plates were then obtained, and on August 19, with the help of orbital computations by Brian Marsden (IAU Central Bureau for Astronomical Telegrams, Cambridge, Mass., USA), Elst was able to identify the object on them. The comet can easily be identified in the frame. No coma is seen, only the pronounced, extremely narrow dust tail which points towards position angle p.a. = 252 deg (about 2 deg away from the direction towards the Sun). The overall length of the tail in the frame is about 7.6 arcmin (= 555,000 km at the comet), but actually it is longer than 8.5 arcmin, since it extends beyond the edge of the field of view of the original image.