767 Bondia
767 Bondia | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | J. H. Metcalf |
Upptäcktsplats | Winchester |
Upptäcktsdatum | 23 september 1913 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (767) Bondia |
Alternativnamn | 1913 SX, A913 SD, 1929 OA, 1933 FO1, 1938 DQ2, 1957 UR, 1958 XA1,1959 AD, A902 SA[1] |
Uppkallad efter | William C. Bond, George P. Bond[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Themis-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,691 AU |
Perihelium | 2,550 AU |
Halv storaxel | 3,120 AU |
Excentricitet | 0,1828344 |
Siderisk omloppstid | 5,51 år |
Medelomloppshastighet | 16,86 km/s |
Medelanomali | 244,2° |
Inklination | 2,412° |
Longitud för uppstigande nod | 79,31° |
Periheliumargument | 269,2° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 43,0 km |
Albedo | 0,095 |
Absolut magnitud (H) | 10,21[4] |
767 Bondia eller 1913 SX[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 23 september 1913 av den amerikanske astronomen Joel Hastings Metcalf i Winchester. Den är uppkallade efter de amerikanska astronomerna och far och son, William och George Bond.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 43 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Themis.[2]
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 767 Bondia” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=767. Läst 7 december 2016.
- ^ [a b] ”AstDyS 767 Bondia” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=767. Läst 28 september 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (767) Bondia. Springer Berlin Heidelberg. sid. 73. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_768. Läst 3 december 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 767 Bondia, computed using light curve inversion techniques.