69 Orionis

69 Orionis
Orion IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOrion
Rektascension06t 12m 03,27955s[1]
Deklination+16° 07′ 49,4614″[2]
Skenbar magnitud ()4,92[3], +4,92(V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypB5 Vn[4]
U–B-0,59[3]
B–V-0,149 ± 0,007[5]
Astrometri
Radialhastighet ()22,0 ± 2[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 5,49 ± 0,22[1] mas/år
Dek.: -16,80 ± 0,14[1] mas/år
Parallax ()6,17 ± 0,25[1]
Avstånd530 ± 20  (162 ± 7 pc)
Absolut magnitud ()-1,09[7]
Detaljer
Massa6,4 ± 0,2[8] M
Radie3,4[9] R
Luminositet1 442+248-212[8] L
Temperatur17 090[8] K
Metallicitet+0,01(Fe/H)[10] dex
Vinkelhastighet285 ± 23[8] km/s
Ålder10 - 40[11] miljarder år
Andra beteckningar
HD 42545[12], SAO 95365[12], HIP 29434[12], HR 2198[12], 2MASS J06120327+1607494[12], GSC 01314-01954[12], AG+16 575[12], BD+16 1035[12], CEL 1116[12], GC 7891[12], GCRV 3912[12], HIC 29434[12], JP11 1336[12], PMC 90-93 4666[12], PPM 122076[12], ROT 991[12], TD1 6302[12], TYC 1314-1954-1[12], UBV 6234[12], UBV M 11845[12], uvby98 100042545[12], YZ 16 1983[12], YPAC 410[12], HGAM 511[12], WEB 5786[12], Gaia DR2 3346050969815830784[12], 69 Ori[12] och f¹ Ori[12][13]

69 Orionis, som är stjärnans Flamsteed-beteckning är en ensam stjärna[14] i den norra delen av stjärnbilden Orion, som också har Bayer-beteckningen r1 Orionis. Den har en skenbar magnitud på ca 4,92[3] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 6,2[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 530 ljusår (ca 162 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 22 km/s.[6] År 2015 föreslog H. Bouy och J. Alves att den ska inräknas i den nyupptäckta Taurion OB-föreningen.[11]

Egenskaper

69 Orionis är en vit till blå stjärna i huvudserien av spektralklass B5 Vn,[4] där ’n’-suffixet anger att den har ”diffusa” (breda) linjer i dess spektrum till följd av en snabb rotation. Den har en projicerad rotationshastighet av 285 km/s, att jämföra med en kritisk hastighet av 476 ± 37 km/s. Den har en massa som är ca 6,4[8] solmassor, en radie som är ca 3,4[9] solradier och utsänder ca 1 440[8] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 17 100 K.[1]

69 Orionis är en känd Be-stjärna[15] som började bete sig som en normal stjärna i november 1982.[16] Dess rotationsaxel lutar 64 ± 16°.[8]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 69 Orionis, 15 april 2020.

Noter

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b] ”Basic data: V* f01 Ori – Be Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=69+Ori&submit=SIMBAD+search. Läst 1 januari 2020. 
  3. ^ [a b c] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  4. ^ [a b] Lesh, Janet Rountree (December 1968). "The Kinematics of the Gould Belt: an Expanding Group?". Astrophysical Journal Supplement. 17: 371. Bibcode:1968ApJS...17..371L. doi:10.1086/190179.
  5. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=29434. Läst 1 januari 2020. 
  6. ^ [a b] Evans, D. S. (1967). "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities". Determination of Radial Velocities and Their Applications. 30: 57. Bibcode:1967IAUS...30...57E.
  7. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015. Vizier catalog entry
  8. ^ [a b c d e f g] Zorec, J.; et al. (2016). "Critical study of the distribution of rotational velocities of Be stars". Astronomy & Astrophysics. 595: A132. Bibcode:2016A&A...595A.132Z. doi:10.1051/0004-6361/201628760.
  9. ^ [a b] Pasinetti Fracassini, L. E.; et al. (February 2001). "Catalogue of Apparent Diameters and Absolute Radii of Stars (CADARS)". Astronomy and Astrophysics (Third ed.). 367 (2): 521–524. arXiv:astro-ph/0012289. Bibcode:2001A&A...367..521P. doi:10.1051/0004-6361:20000451.
  10. ^ Gontcharov, G. A. (2012). "Dependence of kinematics on the age of stars in the solar neighborhood". Astronomy Letters. 38 (12): 771–782. arXiv:1606.08814. Bibcode:2012AstL...38..771G. doi:10.1134/S1063773712120031. Vizier catalog entry
  11. ^ [a b] Bouy, H.; Alves, J. (December 2015). "Cosmography of OB stars in the solar neighbourhood". Astronomy & Astrophysics. 584: 13. Bibcode:2015A&A...584A..26B. doi:10.1051/0004-6361/201527058. A26.
  12. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] SIMBAD Astronomical Database.[källa från Wikidata]
  13. ^ ^ "69 Ori". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2018-08-06.
  14. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (2008). "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 389 (2): 869. arXiv:0806.2878. Bibcode:2008MNRAS.389..869E. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  15. ^ Bossi, M.; et al. (November 1981). "Spectroscopic and photometric observations of the Be star 69 Orionis". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 46: 173–177. Bibcode:1981A&AS...46..173B.
  16. ^ Goraya, P. S.; Tur, N. S. (February 1996). "Spectrophotometric Study of Four Bright Be Stars". Astrophysics and Space Science. 236 (2): 175–183. Bibcode:1996Ap&SS.236..175G. doi:10.1007/BF00645142.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Orion IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
Central bright 'hunting God' between parts of Taurus and Gemini & 5 others. Hourglass form inc. diag. tight belt of 3, so 7 stars of stunning c. 0-1 mag. dominated by blue/white Rigel in SW (of -1. mag). M42, M43 deep-space between mid-leg lines.
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.