6923 Borzacchini
6923 Borzacchini | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Santa Lucia Stroncone-observatoriet |
Upptäcktsplats | Santa Lucia Stroncone-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 16 september 1993 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (6923) Borzacchini |
Alternativnamn | 1993 SD, 1983 UB1[1] |
Uppkallad efter | Baconin Borzacchini[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,217 AU |
Perihelium | 2,773 AU |
Halv storaxel | 2,995 AU |
Excentricitet | 0,0741182 |
Siderisk omloppstid | 5,18 år |
Medelomloppshastighet | 17,21 km/s |
Medelanomali | 180,8° |
Inklination | 10,54° |
Longitud för uppstigande nod | 195,0° |
Periheliumargument | 151,5° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 6,7 km |
Synodisk rotationsperiod | 6,5 h |
Albedo | 0,140 |
Absolut magnitud (H) | 13,86[4] |
Hitta fler artiklar om astronomi med |
6923 Borzacchini eller 1993 SD[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 16 september 1993 av Santa Lucia Stroncone-observatoriet i Stroncone. Den är uppkallad efter italienaren Baconin Borzacchini.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 6923 Borzacchini” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=6923. Läst 19 maj 2020.
- ^ [a b] ”AstDyS 6923 Borzacchini” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=6923. Läst 4 juni 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 6923 Borzacchini” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=6923. Läst 19 maj 2020.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|