64 Serpentis

64 Serpentis
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOrmen
Rektascension18t 57m 16,58980s[1]
Deklination+02° 32′ 07,2512″[2]
Skenbar magnitud ()5,56[3], +5,545 ± 0,014 (V) [2]
Stjärntyp
SpektraltypB8 IIIe[4] eller B8/9 II[4]
B–V0,004 ± 0,004[5]
Astrometri
Radialhastighet ()-9,70 ± 3,0[3] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -6,04[1] mas/år
Dek.: -12,00[1] mas/år
Parallax ()2,87 ± 0,26[1]
Avstånd1 100 ± 100  (350 ± 30 pc)
Absolut magnitud ()-2,13[3]
Detaljer
Massa4,4 ± 1,3[4] M
Radie9,22[6] R
Luminositet724[7] L
Temperatur11 995+623-593[4] K
Vinkelhastighet171 ± 10[4]km/s
Ålder170[7] miljoner år
Andra beteckningar
GSC 00453-00352[8], HD 175869[8], SAO 124089[8], BD+02 3738[8], HIP 93051[8], HR 7158[8], 2MASS J18571658+0232072[8], GC 26020[8], GCRV 11400[8], HIC 93051[8], N30 4203[8], PPM 166867[8], ROT 2692[8], TD1 23556[8], TYC 453-352-1[8], UBV 16099[8], uvby98 100175869[8], YZ 2 6442[8], [JE82] 1000[8], WEB 16116[8], Gaia DR2 4268670448197174144[8], 64 Ser, Gaia DR3 4268670448197174144[8], TIC 227601265[8], AG+02 2348[8], UBV M 23351[8], ALS 16581[8] och Renson 49100[8]25 Ser, A2 Ser[9]

64 Serpentis, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en ensam stjärna[4] i den södra delen av stjärnbilden Ormen. Den har en skenbar magnitud på ca 5,56[3] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 2,9[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 1 100 ljusår (ca 350 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -10 km/s[3]

Egenskaper

64 Serpentis är en blå till vit ljusstark jättestjärna av spektralklass B8/9 II[10] och är även en klassisk Be-stjärna - en snabbt roterande stjärna av spektraltyp B i huvudserien, som har bildat en omgivande gasskiva genom en massutkastningsprocess. Den har haft skiftande äldre klassificeringar av Slettebak (1982) som listade spektralklass B8 IV[11] och Cowley (1972) med B9 III (p)? (Hg),[12] medan Frémat et al. (2006) gav den klassificeringen B8 III.[7] Trots dessa anslag anses den fortfarande befinna sig i huvudserien. Den kan vara en kemiskt speciellt stjärna,[12] som visar överskott av kvicksilver (Hg) i dess yttre atmosfär.[13]

64 Serpentis har en massa som är ca 4,4[7] solmassor, en radie som är ca 9[6] solradier och utsänder ca 724[7] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 12 000 K.[4]

Stjärnan visar lågamplitudvariationer med huvudfrekvensen 1,56 per dygn, medan den har mindre variationer med andra frekvenser. Dessa variationer kan bero på rotationsmodulering av stjärnfläckar eller moln i fotosfären, eller möjligen från icke-radiella pulseringar.[14] Den visar inga tecken på att ha något signifikant magnetfält.[4] Stjärnans snabba rotationen ger den en något tillplattad form med en framträdande ekvatorial utvidgning.[15]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 64 Serpentis, 13 maj 2020.

Noter

  1. ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b] ”Basic data: V* 64 Ser – Be Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=64+Ser&submit=SIMBAD+search. Läst 12 april 2020. 
  3. ^ [a b c d e] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  4. ^ [a b c d e f g h] Neiner, C.; et al. (March 2012), "Seismic modelling of the late Be stars HD 181231 and HD 175869 observed with CoRoT: a laboratory for mixing processes", Astronomy & Astrophysics, 539: 12, Bibcode:2012A&A...539A..90N, doi:10.1051/0004-6361/201118151, A90.
  5. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=93051. Läst 12 april 2020. 
  6. ^ [a b] ”64 Serpentis” (på engelska). Universe Guide. https://www.universeguide.com/star/64serpentis. Läst 12 april 2020. 
  7. ^ [a b c d e] Frémat, Y.; et al. (June 2006), "Fundamental parameters of Be stars located in the seismology fields of COROT", Astronomy and Astrophysics, 451 (3): 1053–1063, arXiv:astro-ph/0509336, Bibcode:2006A&A...451.1053F, doi:10.1051/0004-6361:20053305
  8. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa] SIMBAD Astronomical Database.[källa från Wikidata]
  9. ^ "64 Ser". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2018-03-22.
  10. ^ Houk, N.; Swift, C. (1999), "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD Stars", Michigan Spectral Survey, 5, Bibcode:1999MSS...C05....0H.
  11. ^ Slettebak, A. (September 1982), "Spectral types and rotational velocities of the brighter Be stars and A-F type shell stars", Astrophysical Journal Supplement Series, 50: 55–83, Bibcode:1982ApJS...50...55S, doi:10.1086/190820.
  12. ^ [a b] Cowley, A. (November 1972), "Spectral classification of the bright B8 stars", Astronomical Journal, 77: 750–755, Bibcode:1972AJ.....77..750C, doi:10.1086/111348.
  13. ^ Renson, P.; Manfroid, J. (May 2009), "Catalogue of Ap, HgMn and Am stars" (PDF), Astronomy and Astrophysics, 498 (3): 961–966, Bibcode:2009A&A...498..961R, doi:10.1051/0004-6361/200810788
  14. ^ Gutiérrez-Soto, J.; et al. (October 2009), "Low-amplitude variations detected by CoRoT in the B8IIIe star HD 175869" (PDF), Astronomy and Astrophysics, 506 (1): 133–141, arXiv:astro-ph/0509336, Bibcode:2009A&A...506..133G, doi:10.1051/0004-6361/200911915.
  15. ^ Rivinius, Thomas; Carciofi, Alex C.; Martayan, Christophe (October 2013), "Classical Be stars. Rapidly rotating B stars with viscous Keplerian decretion disks", The Astronomy and Astrophysics Review, 21, arXiv:1310.3962, Bibcode:2013A&ARv..21...69R, doi:10.1007/s00159-013-0069-0, 69.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Serpens Cauda IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Serpens Cauda chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.