64 Angelina

64 Angelina
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareE. W. Tempel
UpptäcktsplatsMarseille
Upptäcktsdatum4 mars 1861
Beteckningar
MPC-beteckning64 Angelina
Alternativnamn1930 QY
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[2]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium3,01986375 AU
451 765 187 km
Perihelium2,3429693 AU
350 503 210 km
Halv storaxel2,68141651 AU
401 134 200 km
Excentricitet0,1262196
Siderisk omloppstid1 603,78019 d (4,39 år)
Medelomloppshastighet18,192 km/s
Medelanomali129,59878°
Inklination1,30967°
Longitud för uppstigande nod309,1773°
Periheliumargument179,3417°
Fysikaliska data
Dimensioner48×53[3] km
Synodisk rotationsperiod8,752[2] h
Albedo0,157[2] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~170
SpektraltypE[2]
Absolut magnitud (H)7,67

64 Angelina eller 1930 QY är en asteroid upptäckt 4 mars 1861 av den tyske astronomen E. W. Tempel vid Marseille-observatoriet.[2] Asteroiden har fått sitt namn efter namnet på Franz Xaver von Zach's observatorium utanför Marseille.[4]

Asteroiden blir ljusare i samband med opposition, på ett sätt som skiljer den från andra asteroider. Detta tros vara ett resultat av de mineraler som finns på asteroidens yta.[5] Fenomenet går att observera även på vissa av Jupiters månar.[6]

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 5 april 2009
  2. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Angelina” (på engelska). NASA, JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=64. Läst 23 juni 2019. 
  3. ^ ”IOTA Meeting, Apple Valley, Calif., 2004 July 2-3”. http://iota.jhuapl.edu/iotam709.htm. Läst 12 oktober 2008. 
  4. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 19. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA19&dq=64+Angelina&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=64%20Angelina&f=false. Läst 28 april 2015 
  5. ^ MISHCHENKO M. I. ; DLUGACH J. M. (1993). ”Coherent backscatter and the opposition effect for E-type asteroids”. Planetary and space science. sid. vol. 41, no3, pp. 173-181 (2 p.). http://cat.inist.fr/?aModele=afficheN&cpsidt=4757449. 
  6. ^ Rosenbush, V. K.; Kiselev, N. N.; Jockers, K.; Korokhin, V. V.; Shakhovskoy, N. M.; Efimov, Yu. S.. ”Optical polarimetry of the Galilean satellites, Iapetus, and 64 Angelina near opposition”. Kinematika i Fizika Nebesnykh Tel, Suppl. sid. no. 3, p. 227-230. http://adsabs.harvard.edu/abs/2000KFNTS...3..227R. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

64Angelina (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 64 Angelina that was computed using light curve inversion techniques.