54 Alexandra

54 Alexandra
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareH. Goldschmidt
UpptäcktsplatsParis
Upptäcktsdatum10 september 1858
Beteckningar
MPC-beteckning54 Alexandra
Alternativnamn1950 BT, 1974 HG1
Uppkallad efterAlexander von Humboldt[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium3,24668139 AU
485 696 623 km
Perihelium2,1737508 AU
325 188 490 km
Halv storaxel2,7102161 AU
405 442 558 km
Excentricitet0,1979419
Siderisk omloppstid1 629,68741 d (4,46 år)
Medelomloppshastighet18,099 km/s
Medelanomali119,07138°
Inklination11,7998°
Longitud för uppstigande nod313,35636°
Periheliumargument345,55489°
Fysikaliska data
Dimensioner160×135[4] km
Massa5,17±1,39×1018[5] kg
Medeldensitet2,2[5] g/cm³
Synodisk rotationsperiod7,024[3] h
Polekliptisk latitud160° el 290°[6]
Polekliptisk longitud45° el 55°[6]
Albedo0,0555[3] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~169
SpektraltypC[3]
Absolut magnitud (H)7,66

54 Alexandra eller 1950 BT är en asteroid upptäckt 10 september 1858 av den tyske astronomen H. Goldschmidt i Paris.[3] Asteroiden har fått sitt namn efter den tyske upptäcktsresanden Alexander von Humboldt.[7] Den svenske astronomen Herman Schultz gjorde viktiga beräkningar över dess rörelse.

Den 17 maj 2005 var det möjligt att observera en ockultation av en stjärna i USA och Mexiko. Observationer gjordes på flera platser och man bestämde asteroidens profil till: 160 × 135 km (± 1 km).[4]

SE även

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 25 mars 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 18, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Alexandra” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62gwoWQYa?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=54. Läst 25 oktober 2011. 
  4. ^ [a b] D.W. Dunham, "Upcoming Asteroid Occultations", Sky & Telescope, June, 2006, p. 63.
  5. ^ [a b] Yu. Chernetenko; O. Kochetova; V. Shor. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 7 oktober 2008. 
  6. ^ [a b] BELSKAYA I. N. ; DOVGOPOL A. N. ; ERIKSON A. ; LAGERKVIST C.-I. ; OJA T. (1993). ”Physical studies of asteroids. XXVII: Photoelectric photometry of asteroids 14 Irene, 54 Alexandra and 56 Melete”. Astronomy & astrophysics. Supplement Series. sid. vol. 101, no3, pp. 507-511. http://cat.inist.fr/?aModele=afficheN&cpsidt=3755951. 
  7. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 18. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA18&dq=54+Alexandra&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=54%20Alexandra&f=false. Läst 28 april 2015 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

54Alexandra (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 54 Alexandra that was computed using light curve inversion techniques.