54 Alexandra
- För andra betydelser, se Alexandra (olika betydelser).
54 Alexandra | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | H. Goldschmidt |
Upptäcktsplats | Paris |
Upptäcktsdatum | 10 september 1858 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | 54 Alexandra |
Alternativnamn | 1950 BT, 1974 HG1 |
Uppkallad efter | Alexander von Humboldt[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 27 augusti 2011 | |
Aphelium | 3,24668139 AU 485 696 623 km |
Perihelium | 2,1737508 AU 325 188 490 km |
Halv storaxel | 2,7102161 AU 405 442 558 km |
Excentricitet | 0,1979419 |
Siderisk omloppstid | 1 629,68741 d (4,46 år) |
Medelomloppshastighet | 18,099 km/s |
Medelanomali | 119,07138° |
Inklination | 11,7998° |
Longitud för uppstigande nod | 313,35636° |
Periheliumargument | 345,55489° |
Fysikaliska data | |
Dimensioner | 160×135[4] km |
Massa | 5,17±1,39×1018[5] kg |
Medeldensitet | 2,2[5] g/cm³ |
Synodisk rotationsperiod | 7,024[3] h |
Polekliptisk latitud | 160° el 290°[6] |
Polekliptisk longitud | 45° el 55°[6] |
Albedo | 0,0555[3] geometriskt |
Yttemperatur | Medel: ~169 |
Spektraltyp | C[3] |
Absolut magnitud (H) | 7,66 |
54 Alexandra eller 1950 BT är en asteroid upptäckt 10 september 1858 av den tyske astronomen H. Goldschmidt i Paris.[3] Asteroiden har fått sitt namn efter den tyske upptäcktsresanden Alexander von Humboldt.[7] Den svenske astronomen Herman Schultz gjorde viktiga beräkningar över dess rörelse.
Den 17 maj 2005 var det möjligt att observera en ockultation av en stjärna i USA och Mexiko. Observationer gjordes på flera platser och man bestämde asteroidens profil till: 160 × 135 km (± 1 km).[4]
SE även
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 25 mars 2009
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 18, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Alexandra” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62gwoWQYa?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=54. Läst 25 oktober 2011.
- ^ [a b] D.W. Dunham, "Upcoming Asteroid Occultations", Sky & Telescope, June, 2006, p. 63.
- ^ [a b] Yu. Chernetenko; O. Kochetova; V. Shor. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 7 oktober 2008.
- ^ [a b] BELSKAYA I. N. ; DOVGOPOL A. N. ; ERIKSON A. ; LAGERKVIST C.-I. ; OJA T. (1993). ”Physical studies of asteroids. XXVII: Photoelectric photometry of asteroids 14 Irene, 54 Alexandra and 56 Melete”. Astronomy & astrophysics. Supplement Series. sid. vol. 101, no3, pp. 507-511. http://cat.inist.fr/?aModele=afficheN&cpsidt=3755951.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 18. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA18&dq=54+Alexandra&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=54%20Alexandra&f=false. Läst 28 april 2015
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 54 Alexandra från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 54 Alexandra that was computed using light curve inversion techniques.