5207 Hearnshaw
| 5207 Hearnshaw | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Pamela M. Kilmartin, Alan C. Gilmore |
| Upptäcktsplats | Mount John University Observatory |
| Upptäcktsdatum | 15 april 1988 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (5207) Hearnshaw |
| Alternativnamn | 1988 HE, 1989 SD14[1] |
| Uppkallad efter | John B. Hearnshaw[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eunomia-asteroid[2] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,033 AU |
| Perihelium | 2,072 AU |
| Halv storaxel | 2,552 AU |
| Excentricitet | 0,188384 |
| Siderisk omloppstid | 4,08 år |
| Medelomloppshastighet | 18,64 km/s |
| Medelanomali | 31,27° |
| Inklination | 12,77° |
| Longitud för uppstigande nod | 319,2° |
| Periheliumargument | 346,9° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Absolut magnitud (H) | 13,55[4] |
5207 Hearnshaw eller 1988 HE[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 15 april 1988 av det nyzeeländska astronom paret Pamela M. Kilmartin och Alan C. Gilmore vid Mount John University Observatory. Den är uppkallad efter nyzeeländaren John B. Hearnshaw.[3]
Den tillhör asteroidgruppen Eunomia.[2]
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 5207 Hearnshaw” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=5207. Läst 21 juli 2019.
- ^ [a b] ”AstDyS 5207 Hearnshaw” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=5207. Läst 27 oktober 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 5207 Hearnshaw” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=5207. Läst 21 juli 2019.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||