51 Ophiuchi

51 Ophiuchi
Ophiuchus IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOrmbäraren
Rektascension17t 31m 24,95413s[1]
Deklination-23° 57′ 45,5136″[2]
Skenbar magnitud ()4,81 (V)[3], +4,79 – 4,82(V) [4]
Stjärntyp
SpektraltypB9.4 IIIe[5]
U–B-0,06[3]
B–V+0,016 ± 0,029[6]
VariabeltypMisstänkt variabel[4]
Astrometri
Radialhastighet ()-12[7] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 5,24 ± 0,28[1] mas/år
Dek.: -25,72 ± 0,12[1] mas/år
Parallax ()8,04 ± 0,24[1]
Avstånd410 ± 10  (124 ± 4 pc)
Absolut magnitud ()-0,69[8]
Detaljer
Massa3,3 ± 0,1[9] M
Radie5,66 ± 0,23[9] R
Luminositet3,12[10] L
Temperatur9 392[10] K
Metallicitet-0,25(Fe/H)[10] dex
Vinkelhastighet267 ± 5[11] km/s
Ålder0,3[12] miljoner år
Andra beteckningar
HD 158643[13], HIP 85755[13], HR 6519[13], SAO 185470[13], IRAS 17283-2355[13], 2MASS J17312497-2357453[13], GSC 06826-00368[13], c Oph[14], CD-23 13412[13], CPD-23 6604[13], GC 23717[13], GCRV 10120[13], HIC 85755[13], JP11 2860[13], N30 3900[13], NSV 9037[13], PLX 3973[13], PLX 3973.00[13], PPM 266959[13], TD1 20533[13], TYC 6826-368-1[13], UBV 14919[13], UBV M 22222[13], UCAC3 133-237708[13], uvby98 100158643[13], YZ 113 12056[13], [JE82] 900[13], WEB 14471[13], Gaia DR2 4110602530665608064[13] och 51 Oph[15]

51 Ophiuchi, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en ensam stjärna[12] i den södra delen av stjärnbilden Ormbäraren, som också har Bayer-beteckningen c Ophiuchi. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud på ca 4,81[3] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 8,0[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 410 ljusår (ca 124 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -12 km/s.[9] Stjärnan är uppmärksammad för att vara "ett sällsynt, närliggande exempel på ett ungt planetsystem, som just går in i den sista fasen av planetbildning".[16]

Egenskaper

51 Ophiuchi är en vit till blå jättestjärna av spektralklass B9.5 IIIe.[5] Det råder osäkerhet om stjärnans klassificering. Den nominella klassificeringen är B9.5IIIe, en jättestjärna av spektraltyp B med emissionslinjer, men den har också klassificerats som en A0 II-IIIe-stjärna och som en Herbig Ae/Be-stjärna.[17] Den har en massa som är ca 3,3[9] solmassor, en radie som är ca 5,7[9] solradier och utsänder ca 3[10] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 9 750 K.[10] Stjärnan roterar snabbt med en projicerad rotationshastighet på 267 km/s,[11] nära dess kritiska rotationshastighet.[9]

51 Ophiuchi är en misstänkt variabel,[4] som varierar mellan visuell magnitud +4,79 och 4,82 utan någon fastställd periodicitet.[4]

Stoft- och gasskiva

51 Ophiuchi är omgiven av stoft och gas som verkar vara en ung stoftskiva och förmodligen är ett planetsystem i de sena bildningsstadierna. Detta system liknar Beta Pictoris, en välkänd stjärna med en stor stoftskiva, på flera sätt; spektraltyp, närvaro av en skiva med både gas och stoft och närvaro av variabla blåskiftade absorptionslinjer som antyder infallande kometer.[16][18]

Avståndet till 51 Ophiuchi är mycket större än avståndet till Beta Pictoris, och dess stoftskiva är relativt kompakt. Som en konsekvens av detta kräver skivan kring 51 Ophiuchi en interferometer för att kunna upplösa, i motsats till den vid Beta Pictoris, som har observerats med visuell spektrumavbildning.[19] Nya observationer av 51 Ophiuchi gjorda med Keck Interferometer Nuller vid WM Keck Observatory visar att skivan har två delar, ett centralt moln av stora partiklar (exozodiakalt stoft) omgivet av ett mycket större moln av små silikatpartiklar som sträcker sig ut till ca 1 000 astronomiska enheter från stjärnan.[18] Den inre skivan har en radie som är ungefär fyra gånger avståndet mellan solen och jorden, med en densitet på ca 100 000 gånger stoftet i solsystemet.[16]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 51 Ophiuchi, 23 april 2020.

Noter

  1. ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ ”Basic data: V* c Oph – Be Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=51+Oph&submit=SIMBAD+search. Läst 27 oktober 2019. 
  3. ^ [a b c] Johnson, H. L.; et al. (1966). "UBVRIJKL photometry of the bright stars". Communications of the Lunar and Planetary Laboratory. 4 (99). Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
  4. ^ [a b c d] ”NSV 9037” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. https://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=47661. Läst 27 oktober 2019. 
  5. ^ [a b] Manoj, P.; et al. (December 2006), "Evolution of Emission-Line Activity in Intermediate-Mass Young Stars", The Astrophysical Journal, 653 (1): 657–674, arXiv:astro-ph/0608541, Bibcode:2006ApJ...653..657M, doi:10.1086/508764
  6. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=85755. Läst 27 oktober 2019. 
  7. ^ Evans, D. S. (June 20–24, 1966), "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities", in Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick (eds.), Determination of Radial Velocities and their Applications, Proceedings from IAU Symposium no. 30, University of Toronto: International Astronomical Union, Bibcode:1967IAUS...30...57E
  8. ^ ”51 Ophiuchi” (på engelska). Universe Guide. https://www.universeguide.com/star/51ophiuchi. Läst 27 oktober 2019. 
  9. ^ [a b c d e f] Jamialahmadi, N.; et al. (July 2015). "The peculiar fast-rotating star 51 Ophiuchi probed by VEGA/CHARA". Astronomy & Astrophysics. 579: 4. arXiv:1709.04872. Bibcode:2015A&A...579A..81J. doi:10.1051/0004-6361/201425473. A81.
  10. ^ [a b c d e] Saffe, C.; et al. (October 2008), "Spectroscopic metallicities of Vega-like stars", Astronomy and Astrophysics, 490 (1): 297–305, arXiv:0805.3936, Bibcode:2008A&A...490..297S, doi:10.1051/0004-6361:200810260
  11. ^ [a b] Dunkin, S. K.; Barlow, M. J.; Ryan, Sean G. (April 1997), "High-resolution spectroscopy of Vega-like stars - I. Effective temperatures, gravities and photospheric abundances", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 286 (3): 604–616, Bibcode:1997MNRAS.286..604D, doi:10.1093/mnras/286.3.604
  12. ^ [a b] Roberge, A.; et al. (March 2002). "Far Ultraviolet Spectroscopic Explorer Observations of Possible Infalling Planetesimals in the 51 Ophiuchi Circumstellar Disk". The Astrophysical Journal. 568 (1): 343–351. arXiv:astro-ph/0111154. Bibcode:2002ApJ...568..343R. doi:10.1086/338877.
  13. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab] SIMBAD Astronomical Database.[källa från Wikidata]
  14. ^ SIMBAD Astronomical Database, läst: 27 oktober 2019.[källa från Wikidata]
  15. ^ "c Oph". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-06-22.
  16. ^ [a b c] "Twin Keck telescopes probe dual dust disks", e! Science News, September 24, 2009, hämtad 2009-10-01
  17. ^ Berthoud, M. G.; et al. (May 2007), "Near-IR CO Overtone Emission in 51 Ophiuchi", The Astrophysical Journal, 660 (1): 461–468, Bibcode:2007ApJ...660..461B, doi:10.1086/512056
  18. ^ [a b] Stark, Christopher C.; et al. (2009), "51 Ophiuchus: A Possible Beta Pictoris Analog Measured with the Keck Interferometer Nuller", Astrophysical Journal, 703 (2): 1188–1197, arXiv:0909.1821, Bibcode:2009ApJ...703.1188S, doi:10.1088/0004-637X/703/2/1188
  19. ^ Smith, B. A.; Terrile, R. J. (1984), "A circumstellar disk around Beta Pictoris", Science, 226 (4681): 1421–1424, Bibcode:1984Sci...226.1421S, doi:10.1126/science.226.4681.1421, PMID 17788996

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Ophiuchus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ophiuchus chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.