O-Ringen

O-Ringen
Målgången vid O-Ringen i Skillingaryd 2005
Sport(er)	Orientering MTB-O Precisionsorientering
Plats	Sverige
Tidpunkt	Juli
År	1965-
Tidigare namn	5-dagars
Geografisk omfattning	Världen

Denna artikel handlar om orienteringstävlingen O-Ringen. Se även O-ring för packningsmaterialet eller O-ring (BDSM) för BDSM-symbolen.

O-Ringen (tidigare kallad 5-dagars) är en orienteringstävling som avgörs på olika platser i Sverige årligen. Dit kommer orienterare från hela världen. Tävlingen arrangeras i juli, och pågår i sex dagar (fem tävlingsdagar + en "aktivitetsdag") där varje aktiv dag motsvarar en etapp. På den sista etappen tillämpas jaktstart.

Det annorlunda namnet kommer från landslagsorienterarnas "fackförening" O-Ringen som bildades 1962 med "Skid-ringen" som förebild^[1]. O-Ringen arrangerades fram till 2014 av aktiva orientarare och funktionärsklubbar. Efter en utredning av Inge Blomberg och Göran Nilsson på uppdrag av Svenska orienteringsförbundets styrelse bildades 2013 O-Ringen AB, som till 100 % ägs av Svenska Orienteringsförbundet.

O-Ringens historia inleddes 1965 i Danmark, Skåne och Blekinge, i ett arrangemang påtänkt av Peo Bengtsson och Sivar Nordström. Inspiration kom från cykelsportens Sexdagars.^[2] Första året deltog 156^[2] orienterare, men deltagarantalet har sedan dess successivt ökat. 1973 var första året med fler än 10 000 deltagare, och därefter har man vid alla år utom två (1975 och 1977) med marginal legat på över 10 000 deltagare. 1985 nåddes det ännu gällande deltagarrekordet, med 25 021 under det årets Dalarna-arrangemang.^[2] Deltagarsnitt över 10 år låg 2019 på 18 200 deltagare^[3].

O-Ringen ingick i Världscupen i orientering 1998, 2007 och 2008. O-ringen fick återigen världscupstatus 2018.^[4]

År 2009 var prissumman i Elitserien, huvudklasserna för damer och herrar, totalt en halv miljon kronor. Silva Junior Cup gästade O-Ringen där totalresultatet räknades som en deltävling.

Mellan åren 2008 och 2010 fanns multisport representerat i form av O-Ringen Multi. Under 2010 års tävling ingick den tredje etappen av O-Ringen Multi som en deltävling i Svenska Multisportcupen.

• 
  Arenan, etapp 3, O-Ringen 2005
• 
  Målgången, etapp 3, O-Ringen 2005
• 
  Storbildsskärm, etapp 3, O-Ringen 2005
• 
  Sista kontrollen, etapp 3, O-Ringen 2005
• 
  Tove Alexandersson under elitsprinten i Halmstad 2012
• 
  O-Ringen 2014, Etapp 5

Sedan några år tillbaka finns O-Ringen Challenge där löparen springer längre men lättare banor. O-Ringen Challenge är ett sätt att locka till exempel skidåkare att testa orientering, för att kunna tävla på sommaren.

I samband med invigningen av O-Ringen arrangeras ungdoms-sprintstafetten Bagheerastafetten (tidigare AXA-stafetten) där svenska klubblag samt utländska lag gör upp om segern. I varje lag finns 2 HD14-löpare och 2 HD16-löpare.

Eliten i O-Ringen springer inte den tredje etappen. De springer istället en stadsorientering i staden som arrangerar O-Ringen. Denna tävling hålls på aktivitetsdagen. Detta har man gjort dels för att locka sprintorienterare att springa O-Ringen och för att visa upp orienteringen i staden man är i.

O-Ringen Academy är en utbildningsdel som består av tre delar, International, Leadership och Sports. International är den del som utbildar orienterare från hela världen som vill lära sig mer om orientering för att sedan utveckla detta i sina hemländer. Leadership handlar om svenska ledarutbildningar samt seminarier och föreläsningar. Sports berör mer den fysiska biten med träningsläger i olika former bland annat för juniorer veckan innan O-Ringen.

År	Distrikt	Centralort	Deltagarantal [5]	Damsegrare	Herrsegrare
1965	Skåne, Blekinge, Danmark	Fanns ej	156[5]	Inga-Britt Bengtsson[6]	Nils Bohman[7]
1966	Småland (4), Västergötland	Fanns ej	672[5]	Kerstin Granstedt[6]	Juhani Salmenkylä[7]
1967	Östergötland	Motala	1 910[5]	Ulla Lindkvist[6]	Kalle Johansson[7]
1968	Västergötland	Borås	3 250[5]	Ulla Lindkvist[6]	Åge Hadler[7]
1969	Dalarna	Rommehed	5 355[5]	Ulla Lindkvist[6]	Stefan Green[7]
1970	Skåne	Kristianstad	6 378[5]	Ulla Lindkvist[6]	Bernt Frilén[7]
1971	Södermanland	Malmköping	8 627[5]	Ulla Lindkvist[6]	Hans Aurell[7]
1972	Småland	Eksjö	8 253[5]	Ulla Lindkvist[6]	Hans Aurell[7]
1973	Dalarna	Rättvik	10 449[5]	Ulla Lindkvist[6]	Bengt Gustafsson[7]
1974	Skåne	Kristianstad	10 196[5]	Ulla Lindkvist[6]	Ernst Jönsson[7]
1975	Stockholm	Haninge	9 322[5]	Anne Lundmark[6]	Matti Mäkinen[7]
1976	Värmland	Ransäter	14 843[5]	Sarolta Monspart[6]	Gert Pettersson[7]
1977	Gotland	Visby	7 186[5]	Liisa Veijalainen[6]	Sigurd Dæhli[7]
1978	Västergötland	Skara	15 148[5]	Liisa Veijalainen[6]	Kjell Lauri[7]
1979	Närke	Örebro	15 842[5]	Britt-Marie Karlsson[6]	Lars-Henrik Undeland[7]
1980	Uppland	Uppsala	16 342[5]	Liisa Veijalainen[6]	Lars Lönnkvist[7]
1981	Hälsingland	Mohed	20 650[5]	Annichen Kringstad[6]	Jörgen Mårtensson[7]
1982	Norrbotten	Luleå	15 003[5]	Annichen Kringstad[6]	Lars Lönnkvist[7]
1983	Småland	Anderstorp	24 602[5]	Annichen Kringstad[6]	Håkan Eriksson[7]
1984	Blekinge	Bräkne-Hoby	17 469[5]	Karin Gunnarsson[6]	Kent Olsson[7]
1985	Dalarna	Falun	25 021[5]	Annichen Kringstad[6]	Joakim Ingelsson[7]
1986	Västergötland	Borås	18 790[5]	Annichen Kringstad[6]	Anders Erik Olsson[7]
1987	Östergötland	Norrköping	17 413[5]	Katarina Borg[6]	Lars Lönnkvist[7]
1988	Medelpad	Sundsvall	17 708[5]	Barbro Lönnkvist[6]	Lars Lönnkvist[7]
1989	Jämtland	Östersund	18 609[5]	Barbro Lönnkvist[6]	Niklas Löwegren[7]
1990	Göteborg	Göteborg	20 762[5]	Ragnhild Bente Andersen[6]	Per Ek[7]
1991	Västmanland	Arboga	16 770[5]	Arja Hannus[6]	Håkan Eriksson[7]
1992	Södermanland	Södertälje	19 452[5]	Gunilla Svärd[6]	Allan Mogensen[7]
1993	Halland	Falkenberg	14 853[5]	Annika Zell[6]	Petter Thoresen[7]
1994	Ångermanland	Örnsköldsvik	14 600[5]	Katarina Borg[6]	Petter Thoresen[7]
1995	Skåne	Hässleholm	14 187[5]	Eija Koskivaara[6]	Jörgen Olsson[7]
1996	Värmland	Karlstad	16 034[5]	Annika Zell[6]	Jörgen Mårtensson[7]
1997	Västerbotten	Umeå	11 179[5]	Katarina Borg[6]	Jörgen Mårtensson[7]
1998	Gästrikland	Gävle	13 249[5]	Hanne Staff[6]	Johan Ivarsson[7]
1999	Dalarna	Borlänge	15 238[5]	Jenny Johansson[6]	Fredrik Löwegren[7]
2000	Närke	Hallsberg	13 740[5]	Hanne Staff[6]	Jimmy Birklin[7]
2001	Uppland	Märsta	12 525[5]	Marlena Jansson[6]	Johan Ivarsson[7]
2002	Västergötland	Skövde	14 651[5]	Simone Niggli[6]	Mats Haldin[7]
2003	Bohuslän-Dal	Uddevalla	14 998[5]	Heather Monro[6]	Mats Haldin[7]
2004	Göteborg	Göteborg	13 259[5]	Jenny Johansson[6]	Valentin Novikov[7]
2005	Småland	Skillingaryd	12 657[5]	Emma Engstrand[6]	Emil Wingstedt[7]
2006	Hälsingland	Mohed	14 050[5]	Simone Niggli[6]	Simonas Krepsta[7]
2007	Östergötland	Mjölby	13 793[5]	Simone Niggli[6]	Anders Norberg[7]
2008	Dalarna	Sälen	24 375[5][8]	Anne Margrethe Hausken[6]	Tero Föhr[7]
2009	Småland	Eksjö	15 589[5][9]	Helena Jansson[6]	Martin Johansson[7]
2010	Örebro län	Örebro	16 058[5][10]	Simone Niggli[6]	David Andersson[7]
2011	Hälsingland	Mohed	12 939[5][11]	Tove Alexandersson[6]	Erik Rost[7]
2012	Halland	Halmstad	21 172[5][12]	Tanja Rjabkina[6]	Olav Lundanes[7]
2013	Norrbotten	Boden	12 907[5][13]	Tove Alexandersson [14]	Thierry Gueorgiou[15]
2014	Skåne	Kristianstad	22 571 [5][16]	Tove Alexandersson[6]	Thierry Gueorgiou[7]
2015	Västergötland	Borås	18 058[17]	Anne Margrethe Hausken[6]	William Lind
2016	Dalarna	Sälen	24 313[18]	Tove Alexandersson[19]	Thierry Gueorgiou[19]
2017	Värmland	Arvika	15 127[20]	Tove Alexandersson[6]	William Lind[7]
2018	Ångermanland	Örnsköldsvik	17 171[20]	Simone Niggli[21]	Magne Dæhli[21]
2019	Östergötland	Norrköping	21 221[22]	Tove Alexandersson[6]	Ruslan Glebov[7]
2020	Tävlingen inställd på grund av coronapandemin[23]
2021	Tävlingen inställd på grund av coronapandemin[23]
2022	Uppland	Uppsala	20 271	Sara Hagström[24]	Gustav Bergman[24]
2023	Jämtland	Åre[25]	15 657[26]	Sara Hagström [27]	Olli Ojanaho[27]
2024	Småland	Oskarshamn[28]	19 304	Tove Alexandersson	Emil Svensk
2025	Småland	Jönköping	–	–	–
2026	Göteborg	Göteborg[29]	–	–	–
2027	Stockholm	Stockholm	–	–	–
2028	Medelpad	Sundsvall

Från och med 2006 redovisas antalet unika deltagare, tidigare år redovisas det genomsnittliga antalet deltagare per tävlingsdag.

	Namn	Segrar	År	Klubb(ar)
1	Ulla Lindkvist	8	1967, 1968, 1969, 1970, 1971, 1972, 1973, 1974	OK Tjärnen
2	Tove Alexandersson	7	2011, 2013, 2014, 2016, 2017, 2019, 2024	Stora Tuna OK
3	Annichen Kringstad	5	1981, 1982, 1983, 1985, 1986	Stora Tuna IK
3	Simone Niggli	5	2002, 2006, 2007, 2010, 2018	Ulricehamns OK/ OK Tisaren/ OL Norska

	Namn	Segrar	År	Klubb(ar)
1	Lars Lönnkvist	4	1980, 1982, 1987, 1988	Tullinge SK
2	Jörgen Mårtensson	3	1981, 1996, 1997	Almby IK, Strängnäs-Malmby OL
2	Thierry Gueorgiou	3	2013, 2014, 2016	Kalevan Rasti

• O-Ringen
• Resultat 1997-2009 (Oxtract.se)
• 1973 års evenemang i SVT:s öppna arkiv (svenska)