4 × 400 meter stafett för herrar i friidrott vid olympiska sommarspelen 2004
Friidrott vid OS 2004 | ||||
| ||||
---|---|---|---|---|
| ||||
| ||||
| ||||
| ||||
| ||||
| ||||
| ||||
| ||||
Stafett 4 x 400 m herrar vid Olympiska sommarspelen 2004 genomfördes vid Atens Olympiska Stadion 27 och 28 augusti
Medaljörer
Försök
Från de två kvalheaten gick de tre första lagen i vardera försöksheatet samt de två snabbaste tiderna därutöver till final.
Alla tider visas i minuter och sekunder.
Q automatiskt kvalificerad.
q en av de snabbaste tiderna därutöver.
DNS startade inte.
DNF kom inte i mål.
NR markerar nationsrekord.
SB markerar bästa resultat under säsongen.
DSQ markerar diskvalificerad eller utesluten.
Omgång 1
Placering | Heat | Nation | Idrottare | Tid | Noteringar |
---|---|---|---|---|---|
1 | 2 | USA | Kelly Willie, Derrick Brew, Andrew Rock, Darold Williamson | 2.59,30 | Q |
2 | 2 | Nigeria | James Godday, Musa Audu, Saul Weigopwa, Enefiok Udo-Obong | 3:01.60 | Q, SB |
3 | 2 | Bahamas | Andrae Williams, Dennis Darling, Nathaniel McKinney, Christopher Brown | 3:01.74 | Q, SB |
4 | 1 | Storbritannien | Timothy Benjamin, Sean Baldock, Malachi Davis, Matthew Elias | 3:02.40 | Q, SB |
5 | 1 | Japan | Yuki Yamaguchi, Jun Osakada, Tomohiro Ito, Mitsuhiro Sato | 3:02.71 | Q |
6 | 1 | Tyskland | Ingo Schultz, Kamghe Gaba, Ruwen Faller, Bastian Swillims | 3:02.77 | Q |
7 | 1 | Australien | John Steffensen, Clinton Hill, Patrick Dwyer, Mark Ormrod | 3:03.06 | q |
8 | 1 | Botswana | Oganeditse Moseki, Johnson Kubisa, California Molefe, Kagiso Kilego | 3:03.32 | q, SB |
9 | 2 | Ryssland | Aleksandr Larin, Andrej Rudnitskij, Oleg Misjukov, Ruslan Masjtjenko | 3:03.35 | |
10 | 2 | Polen | Piotr Rysiukiewicz, Piotr Klimczak, Marcin Marciniszyn, Marek Plawgo | 3:03.69 | |
11 | 2 | Ukraina | Volodimjr Demtjenko, Jevgenij Zjukov, Mihajlo Knysj, Andrij Tverdostup | 3:04.01 | |
12 | 1 | Grekland | Stilianos Dimotsios, Anastasios Gousis, Panagiotis Sarris, Periklís Iakovákis | 3:04.27 | SB |
13 | 1 | Frankrike | Ahmed Douhou, Ibrahima Wade, Abderrahim El Haouzy, Leslie Djhone | 3:04.39 | |
14 | 2 | Spanien | Eduardo Ivan Rodriguez, David Canal, Luis Flores, Antonio Manuel Reina | 3:05.03 | SB |
2 | Sydafrika | Marcus la Grange, Hendrick Mokganyetsi, Ockert Cilliers, Arnaud Malherbe | DNF | ||
1 | Jamaica | Michael Campbell, Michael Blackwood, Jermaine Gonzales, Davian Clarke | DSQ |
Final
Placering | Nation | Idrottare | Tid | Noteringar |
---|---|---|---|---|
USA | Otis Harris, Derrick Brew, Jeremy Wariner, Darold Williamson | 2.55,91 | SB | |
Australien | John Steffensen, Mark Ormrod, Patrick Dwyer, Clinton Hill | 3.00,60 | SB | |
Nigeria | James Godday, Musa Audu, Saul Weigopwa, Enefiok Udo-Obong | 3.00,90 | SB | |
4 | Japan | Yuki Yamaguchi, Jun Osakada, Tomohiro Ito, Mitsuhiro Sato | 3.00,99 | SB |
5 | Storbritannien | Timothy Benjamin, Sean Baldock, Malachi Davis, Matthew Elias | 3.01,07 | SB |
6 | Bahamas | Nathaniel McKinney, Aaron Cleare, Andrae Williams, Christopher Brown | 3.01,88 | |
7 | Tyskland | Ingo Schultz, Kamghe Gaba, Ruwen Faller, Bastian Swillims | 3.02,22 | |
8 | Botswana | Johnson Kubisa, California Molefe, Gaolesiela Salang, Kagiso Kilego | 3.02,49 | SB |
Rekord
Världsrekord
- USA - 2.54,20 - 22 juli 1998 - Uniondale, USA
Olympiskt rekord
- USA – 2.55,74 - 8 augusti 1992 - Barcelona, Spanien
Tidigare vinnare
OS
- 1896 - 1908: Inga tävlingar
- 1912 i Stockholm: USA – 3.16,6
- 1920 i Antwerpen: Storbritannien – 3.22,2
- 1924 i Paris: USA – 3.16,0
- 1928 i Amsterdam: USA – 3.14,2
- 1932 i Los Angeles: USA – 3.08,2
- 1936 i Berlin: Storbritannien – 3.09,0
- 1948 i London: USA – 3.10,4
- 1952 i Helsingfors: Jamaica – 3.03,9
- 1956 i Melbourne: USA – 3.04,8
- 1960 i Rom: USA – 3.02,2
- 1964 i Tokyo: USA – 3.00,7
- 1968 i Mexico City: USA – 2.56,2
- 1972 i München: Kenya – 2.59,8
- 1976 i Montréal: USA – 2.58,65
- 1980 i Moskva: Sovjetunionen – 3.01,1
- 1984 i Los Angeles: USA – 2.57,91
- 1988 i Seoul: USA – 2.56,16
- 1992 i Barcelona: USA – 2.55,74
- 1996 i Atlanta: USA – 2.55,99
- 2000 i Sydney: USA – 2.56,35
VM
- 1983 i Helsingfors: Sovjetunionen – 3.00,79
- 1987 i Rom: USA – 2.57,29
- 1991 i Tokyo: : Storbritannien – 2.57,53
- 1993 i Stuttgart: : USA – 2.54,29
- 1995 i Göteborg: USA - 2.57,32
- 1997 i Aten: USA - 2.56,47
- 1999 i Sevilla: USA - 2.56,45
- 2001 i Edmonton: USA - 2.57,54
- 2003 i Paris: USA – 2.58,8
|
Media som används på denna webbplats
Färg som används: National flag | South African Government and Pantone Color Picker
grön | rendered as RGB 0 119 73 | Pantone 3415 C |
gul | rendered as RGB 255 184 28 | Pantone 1235 C |
röd | rendered as RGB 224 60 49 | Pantone 179 C |
blå | rendered as RGB 0 20 137 | Pantone Reflex Blue C |
vit | rendered as RGB 255 255 255 | |
svart | rendered as RGB 0 0 0 |
Flag of Jamaica. “The sunshine, the land is green, and the people are strong and bold” is the symbolism of the colours of the flag. GOLD represents the natural wealth and beauty of sunlight; GREEN represents hope and agricultural resources; BLACK represents the strength and creativity of the people. The original symbolism, however, was "Hardships there are, but the land is green, and the sun shineth", where BLACK represented the hardships being faced.
An icon that represents a gold medal
An icon that represents a silver medal
An icon that represents a bronze medal