4 × 100 meter stafett för herrar i friidrott vid olympiska sommarspelen 2004
Friidrott vid OS 2004 | ||||
| ||||
---|---|---|---|---|
| ||||
| ||||
| ||||
| ||||
| ||||
| ||||
| ||||
| ||||
Stafett 4 x 100 m herrar vid Olympiska sommarspelen 2004 genomfördes vid Atens Olympiska Stadion 27 och 28 augusti
Medaljörer
Kvalificering
Från de två kvalheaten gick de tre första lagen i vardera försöksheatet samt de två snabbaste tiderna därutöver till final.
Alla tider visas i sekunder.
Q automatiskt kvalificerad.
q en av de snabbaste tiderna därutöver.
DNS startade inte.
DNF kom inte i mål.
NR markerar nationsrekord.
SB markerar bästa resultat under säsongen.
DSQ markerar diskvalificerad eller utesluten.
Försöksheat
Heat 1
Placering | Nation | Idrottare | Tid | Noteringar |
---|---|---|---|---|
1 | Nigeria | Olusoji Fasuba, Uchenna Emedolu, Aaron Egbele, Deji Aliu | 38,27 | Q, SB |
2 | Polen | Zbigniew Tulin, Łukasz Chyła, Marcin Jędrusiński, Marcin Urbaś | 38.47 | Q, SB |
3 | Australien | Adam Basil, Paul Di Bella, Patrick Johnson, Josh Ross | 38.49 | Q, SB |
4 | Trinidad och Tobago | Nicconnor Alexander, Marc Burns, Ato Boldon, Darrel Brown | 38.53 | q, =NR |
5 | Japan | Hiroyasu Tsuchie, Shingo Suetsugu, Shinji Takahira, Nobuharu Asahara | 38.53 | q |
6 | Tyskland | Ronny Ostwald, Tobias Unger, Alexander Kosenkow, Till Helmke | 38.64 | |
7 | Kanada | Nicolas Macrozonaris, Anson Henry, Charles Allen, Pierre Browne | 38.64 | SB |
8 | Ryssland | Aleksandr Rjabov, Oleg Sergejev, Sergej Bitjkov, Andrej Jepisjin | 39.19 |
Heat 2
Placering | Nation | Idrottare | Tid | Noteringar |
---|---|---|---|---|
1 | USA | Shawn Crawford, Darvis Patton, Coby Miller, Maurice Greene | 38,02 | Q |
2 | Storbritannien | Jason Gardener, Darren Campbell, Marlon Devonish, Mark Lewis-Francis | 38.53 | Q, SB |
3 | Brasilien | Cláudio Roberto Souza, Édson Luciano Ribeiro, André da Silva, Vicente de Lima | 38.64 | Q |
4 | Jamaica | Dwight Thomas, Patrick Jarrett, Winston Smith, Michael Frater | 38.71 | SB |
5 | Italien | Marco Torrieri, Simone Collio, Massimiliano Donati, Maurizio Checcucci | 38.79 | |
6 | Ghana | Christian Nsiah, Tanko Braimah, Aziz Zakari, Leonard Myles-Mills | 38.88 | SB |
7 | Frankrike | Issa-Aimé Nthépé, Ronald Pognon, Frédéric Krantz, David Alerte | 38.93 | |
Nederländerna | Timothy Beck, Troy Douglas, Patrick van Balkom, Caimin Douglas | DNF |
Final
Rank | Nation | Competitors | Time | Notes |
---|---|---|---|---|
Storbritannien | Jason Gardener, Darren Campbell, Marlon Devonish, Mark Lewis-Francis | 38,07 | SB | |
USA | Shawn Crawford, Justin Gatlin, Coby Miller, Maurice Greene | 38,08 | ||
Nigeria | Olusoji Fasuba, Uchenna Emedolu, Aaron Egbele, Deji Aliu | 38,23 | SB | |
4 | Japan | Hiroyasu Tsuchie, Shingo Suetsugu, Shinji Takahira, Nobuharu Asahara | 38,49 | |
5 | Polen | Zbigniew Tulin, Łukasz Chyła, Marcin Jędrusiński, Marcin Urbaś | 38,54 | |
6 | Australien | Adam Basil, Paul Di Bella, Patrick Johnson, Josh Ross | 38,56 | |
7 | Trinidad och Tobago | Nicconnor Alexander, Marc Burns, Ato Boldon, Darrel Brown | 38,60 | |
8 | Brasilien | Cláudio Roberto Souza, Édson Luciano Ribeiro, André da Silva, Vicente de Lima | 38,67 |
Rekord
Världsrekord
- USA - 37,40 - 8 augusti 1992 - Barcelona, Spanien
- USA - 37,40 - 21 oktober 1993 - Stuttgart, Tyskland
Olympiskt rekord
- USA - 37,40 - 8 augusti 1992 - Barcelona, Spanien
Tidigare vinnare
OS
- 1896 - 1908: Inga tävlingar
- 1912 i Stockholm: Storbritannien – 42,4
- 1920 i Antwerpen: USA – 42,2
- 1924 i Paris: USA – 41,0
- 1928 i Amsterdam: USA – 41,0
- 1932 i Los Angeles: USA – 40,0
- 1936 i Berlin: USA – 39,8
- 1948 i London: USA – 40,6
- 1952 i Helsingfors: USA – 40,1
- 1956 i Melbourne: USA – 39,5
- 1960 i Rom: Tyskland, 39,5
- 1964 i Tokyo: USA – 39,06
- 1968 i Mexico City: USA – 38,24
- 1972 i München: USA – 38,19
- 1976 i Montréal: USA – 38,33
- 1980 i Moskva: Sovjetunionen – 38,26
- 1984 i Los Angeles: USA – 37,83
- 1988 i Seoul: Sovjetunionen – 38,19
- 1992 i Barcelona: USA – 37,40
- 1996 i Atlanta: Kanada – 37,69
- 2000 i Sydney: USA – 37,61
VM
- 1983 i Helsingfors: USA – 37,86
- 1987 i Rom: USA – 37,90
- 1991 i Tokyo: : USA – 37,50
- 1993 i Stuttgart: : USA – 37,48
- 1995 i Göteborg: Kanada – 38,31
- 1997 i Aten: Kanada, 37,86
- 1999 i Sevilla: USA – 37,59
- 2001 i Edmonton: USA – 37,96
- 2003 i Paris: USA – 38,06
|
Media som används på denna webbplats
Trinidad och Tobagos flagga
Kanadas flagga, införd 1965; denna version med Pantone‐nyanser. Nuvarande utformning ersatte den tidigare kanadensiska Red Ensign.
Flag of Jamaica. “The sunshine, the land is green, and the people are strong and bold” is the symbolism of the colours of the flag. GOLD represents the natural wealth and beauty of sunlight; GREEN represents hope and agricultural resources; BLACK represents the strength and creativity of the people. The original symbolism, however, was "Hardships there are, but the land is green, and the sun shineth", where BLACK represented the hardships being faced.
An icon that represents a gold medal
An icon that represents a silver medal
An icon that represents a bronze medal
Författare/Upphovsman: Zscout370, Licens: CC BY-SA 3.0
Flag of Italy from 2003 to 2006