433 Eros

För andra betydelser, se Eros (olika betydelser).
433 Eros
Bild av Eros tagen 2001 av NEAR
Upptäckt[1]
UpptäckareG. Witt
UpptäcktsplatsBerlin
Upptäcktsdatum13 augusti 1898
Beteckningar
MPC-beteckning433 Eros
Alternativnamn1898 DQ, 1956 PC, A898 PA
Uppkallad efterEros[3]
SmåplanetskategoriAmor-asteroid
Jordnära objekt[2]
Mars-korsare
Omloppsbana[4]
Epok: 21 januari 2022
Aphelium1,783 AU
Perihelium1,133 AU
Halv storaxel1,458 AU
Excentricitet0,2227273
Siderisk omloppstid1,76 år
Medelomloppshastighet24,66 km/s
Medelanomali246,9°
Inklination10,83°
Longitud för uppstigande nod304,3°
Periheliumargument178,9°
MOID (Jorden)22 308 000 km
Fysikaliska data
Dimensioner34,4×11,2×11,2[2]km
16,84[2] km
23,3[5] km
Massa6,687×1015[6] kg
Medeldensitet2,67[2] g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn)0,0059 m/s²
Flykthastighet0,0103 km/s
Synodisk rotationsperiod5,270 h[2]
Albedo0,25[2] geometriskt
0,24[5]
YttemperaturMin: 153
Medel: ~227
Max: 373
SpektraltypS[2][5]
Skenbar magnitud7,1-15
Absolut magnitud (H)10,43[4]

433 Eros eller 1898 DQ är den först upptäckta jordnära asteroiden, uppkallad efter den grekiska guden Eros.[3] Den är av spektralklass S och har dimensionerna 34,4×11,2×11,2 km, vilket gör den till den näst största i storlek av de jordnära asteroiderna efter 1036 Ganymed. Den tillhör Amor-asteroiderna och är en Mars-korsare och var den första asteroiden som man hittade innanför Mars omloppsbana. Eros är en av få jordnära objekt som har en diameter på mer än 10 km.

Eros besöktes av rymdsonden NEAR Shoemaker som kretsade runt den och tog en stor mängd fotografier av dess yta fram till 12 februari 2001 när rymdsonden slutligen landade på asteroidens yta.

Objekt i en omloppsbana lik Eros kan bara existera i några hundra miljoner år innan omloppsbanan påverkas av gravitationen från andra planeter. Beräkningar uppskattar att Eros kommer att förskjutas till att börja korsa jordens omloppsbana inom 2 miljoner år.[7]

Fysiska egenskaper

Ytgravitationen beror på avståndet mellan punkten på ytan och kroppens masscentrum. Eros ytgravitation varierar stort eftersom den inte beskriver en sfär utan är utsträckt till en jordnötsliknande form. Dagtemperaturen på Eros når cirka 100 °C vid perihelium, medan nattemperaturen faller ner till −150 °C. Eros' densitet är 2 400 kg/m³, ungefär samma som jordskorpan. Eros roterar runt sin egen axel på 5,27 timmar.

Forskare vid NEAR har funnit att de flesta klippblock som är spridda över Eros kommer från en enda nedslagskrater efter en kollision med en meteorit för cirka en miljard år sedan.

Eros innehåller mer guld än den totala mängden guld som någonsin har utvunnits ur jorden.[8]

Historia

Animation av Eros rotation

Som en av de största jordnära asteroiderna har Eros haft en betydelsefull roll i historien. Den upptäcktes under samma natt (31 augusti 1898) av den tyske astronomen Gustav Witt i Berlin och den franske astronomen Auguste Charlois i Nice[9]. Upptäckten gjordes medan Witt gjorde en två timmar lång exponering av Beta Aquarii för att säkerställa positionen för asteroiden 185 Eunike.[10]

Under oppositionen 1900-1901 gjordes ett världsvitt försök att säkert bestämma Eros avstånd till Solen vilket publicerades 1910 av Arthur Hinks i Cambridge[11]. Ett liknande försök gjordes under 1930-1931 av Harold Spencer Jones[12]. Resultatet av denna undersökning betraktades som säkert fram till 1968 när man hade funnit bättre metoder.

Eros var en av de första asteroiderna som besöktes av en rymdsond, och den första som någon sond kretsat kring och gjort en mjuklandning på. NASA:s rymdsond NEAR Shoemaker gick in i omloppsbana runt Eros 2000, och landade på ytan under 2001.

Synlighet från jorden

31 januari 2012 förväntas Eros passera jorden på ett avstånd av 0,179 AU (26,8 miljoner km) med en skenbar magnitud av +8,5. Men under sällsynta oppositioner, en gång på 81 år, såsom 1975 och 2056 kan Eros nå en skenbar magnitud på +7,1, vilket är ljusare än Neptunus och ljusare än någon asteroid i asteroidbältet utom 4 Vesta och i sällsynta fall 2 Pallas och 7 Iris.

Fler nära passager med jorden sker år 2056 och 2093.[13]

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 16 februari 2009
  2. ^ [a b c d e f g] ”JPL Small-Body Database Browser on Eros (1898 DQ)” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 6 april 2012. https://www.webcitation.org/66ixKTBtH?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=433. Läst 6 april 2012. 
  3. ^ [a b] Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 48. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA48&dq=433+Eros&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=433%20Eros&f=false. Läst 17 oktober 2019 
  4. ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
  5. ^ [a b c] NEODyS, (433) Eros, physical information Läst 16 februari 2009
  6. ^ Baer, James; Steven R. Chesley (2008). ”Astrometric masses of 21 asteroids, and an integrated asteroid ephemeris” (PDF). Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy. sid. 100:27-42. Arkiverad från originalet den 24 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110224014158/http://www.springerlink.com/content/h747307j43863228/fulltext.pdf. Läst 16 februari 2009. 
  7. ^ Michel P. et al. The orbital evolution of the asteroid Eros and implications for collision with the Earth, Nature
  8. ^ ”Gold rush in space?”. http://news.bbc.co.uk/1/hi/sci/tech/401227.stm. Läst 3 oktober 2008. 
  9. ^ Scholl, Hans and Lutz D. Schmadel, "Discovery Circumstances of the First Near-Earth Asteroid (433) Eros", Beiträge zur Astronomiegeschichte, vol. 5, p. 210-220 (2002)
  10. ^ Donald K. Yeomans. Asteroid 433 Eros: The Target Body of the NEAR Mission Arkiverad 28 september 2007 hämtat från the Wayback Machine., Jet Propulsion Laboratory/California Institute of Technology.
  11. ^ Hinks, A. R., "Solar Parallax Papers No. 7: The General Solution from the Photographic Right Ascensions of Eros, at the Opposition of 1900", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society v. 69, no. 7, pp. 544 ff. (1910)
  12. ^ Jones, H. Spencer, "The Solar Parallax and the Mass of the Moon from Observations of Eros at the Opposition of 1931", Memoirs of the Royal Astronomical Society, v. LXVI, part II (1941)
  13. ^ NEODyS, (433) Eros, close approaches Läst 16 februari 2009

Externa länkar

Asteroider
← 432 Pythia | 433 Eros | 434 Hungaria →
Solsystemet · Lista över småplaneter

Media som används på denna webbplats

433eros.jpg
This picture of Eros, taken on February 14, 2001, shows the view looking from one end of the asteroid across the gouge on its underside and toward the opposite end. In this mosaic, constructed from two images taken after the NEAR spacecraft was inserted into orbit, features as small as 120 feet (35 meters) across can be seen. House-sized boulders are present in several places; one lies on the edge of the giant crater separating the two ends of the asteroid. A bright patch is visible on the asteroid in the top left-hand part of this image, and shallow troughs can be see just below this patch. The troughs run parallel to the asteroid's long dimension. (Mosaic of images 0125971425, 0125971487)
Eros rotation Dec. 3-4 2000.gif

NEAR Shoemaker captured this movie on December 3-4, 2000, while in orbit 200 kilometers (125 miles) from the center of Eros. Covering a full rotation of the 21-mile-long asteroid, the movie opens with a look at one of Eros' battered ends and a sweep over the saddle-shaped depression named Himeros. The sequence then includes a view of Shoemaker Regio - the large boulder patch beside Himeros - before swinging over the opposite end and providing a stunning view of a sunset inside Psyche, the asteroid's large, 5-kilometer (3-mile) impact crater. The movie wraps up with a return to the asteroid's heavily cratered tip.

The last three frames of the original NASA animation have been deleted to improve continuity when looping.