423 Diotima
423 Diotima | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt | |
---|---|
Upptäckare | A. Chalois |
Upptäcktsplats | Nice |
Upptäcktsdatum | 7 december 1896 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | 423 Diotima |
Alternativnamn | 1896 DB, 1951 UV, 1975 LV, A896 XA |
Uppkallad efter | Diotima[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[1] |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,177 AU |
Perihelium | 2,962 AU |
Halv storaxel | 3,069 AU |
Excentricitet | 0,0350729 |
Siderisk omloppstid | 5,38 år |
Medelomloppshastighet | 17,00 km/s |
Medelanomali | 244,9° |
Inklination | 11,24° |
Longitud för uppstigande nod | 69,37° |
Periheliumargument | 199,4° |
Fysikaliska data | |
Dimensioner | 171×138[4] km 208,77[5] km |
Massa | 1,6×1019[6] kg |
Synodisk rotationsperiod | 4,775 h[5] |
Albedo | 0,0515 |
Spektraltyp | C |
Absolut magnitud (H) | 7,33[3] |
423 Diotima eller 1896 DB är en av de största asteroiderna i asteroidbältet. Den upptäcktes 7 december 1896 av den franske astronomen Auguste Charlois i Nice. Asteroiden har fått sitt namn efter Diotima, en av Sokrates lärare.[2]
Den tillhör asteroidgruppen Eos.[1]
Referenser
- ^ [a b] ”AstDyS 423 Diotima” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=423. Läst 26 oktober 2020.
- ^ [a b] Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 48. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA48&dq=423+Diotima&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=423%20Diotima&f=false. Läst 3 maj 2015
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ Vasundhara, R; Kuppuswamy, K; Ramamoorthy, S; Velu, C och Venkataramana, A. K (mars 2006). ”Occultation of 2UCAC 42376428 by (423) Diotima on 2005 March 06”. Indian Institute of Astrophysics Repository. http://prints.iiap.res.in/handle/2248/1850.
- ^ [a b] NASA JPL Small-Body Database Browser on 423 Diotima Läst 30 november 2008
- ^ G. Michalak. ”Determination of asteroid masses II. (6) Hebe, (10) Hygiea, (15) Eunomia, (52) Europa, (88) Thisbe, (444) Gyptis, (511) Davida and (704) Interamnia”. A&A 374, 703-711 (2001). doi:. https://www.aanda.org/articles/aa/full/2001/29/aa10228/aa10228.html.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 423 Diotima that was computed using light curve inversion techniques.