41 Ophiuchi
| 41 Ophiuchi | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Ormbäraren |
| Rektascension | 17t 16m 36,68653s[1] |
| Deklination | -00° 26′ 43,0915″[2] |
| Skenbar magnitud () | 4,72 (V)[3] (4,92 + 7,51),[4] +4,72 (V)[5] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K2 III[6] |
| U–B | +1,11[7] |
| B–V | +1,119[8] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -0,16[9] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -31,645 ± 0,453[1] mas/år Dek.: -57,144 ± 0,358[1] mas/år |
| Parallax () | 16,1517 ± 0,2358[1] |
| Avstånd | 202 ± 3 lå (61,9 ± 0,9 pc) |
| Absolut magnitud () | 0,72[3] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,46[10] M☉ |
| Radie | 11,80+0,27-0,39[1] R☉ |
| Luminositet | 60,3 ± 1,0[1] L☉ |
| Temperatur | 4 509 ± 65[10] K |
| Metallicitet | 0,06 ± 0,06 (Fe/H)[4] dex |
| Vinkelhastighet | 2,6[9] km/s |
| Ålder | 3,73[10] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| 2MASS J17163669-0026430[11], HD 156266[11], HIP 84514[11], HR 6415[11], SAO 141586[11], IRAS 17140-0023[11], GSC 05066-01267[11], ADS 10429 AB[11], AG-00 2186[11], BD-00 3255[11], CCDM J17166-0027AB[11], GC 23320[11], GCRV 9962[11], HIC 84514[11], IDS 17114-0020 AB[11], IRC +00299[11], JP11 2837[11], PLX 3918[11], PLX 3918.00[11], PPM 180026[11], ROT 2427[11], TD1 20181[11], TYC 5066-1267-1[11], UBV 14667[11], UBV M 22059[11], uvby98 100156266[11], WDS J17166-0027AB[11], YZ 90 4297[11], YPAC 566[11], 1RXS J171638.2-002635[11], UCAC4 448-067703[11], Gaia DR2 4368415982703664128[11], WEB 14269[11] och 41 Oph[12] | |
41 Ophiuchi, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna[13] i den mellersta delen av stjärnbilden Ormbäraren. Den har en kombinerad skenbar magnitud på ca 4,72[3] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 16,2[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 202 ljusår[14] (ca 62 parsek) från solen.
Egenskaper
Primärstjärnan 41 Ophiuchi A är en orange till gul jättestjärna av spektralklass K2 III,[6] och ingår i röda klumpen,[15] som betyder att den befinner sig på den horisontella jättegrenen och genererar energi genom termonukleär fusion av helium i dess kärna. Den har en massa som är ca 1,5[10] solmassor, en radie som är ca 12[1] solradier och utsänder ca 60[1] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 4 500 K.[10]
41 Ophiuchi är en visuell dubbelstjärna med en omloppsperiod på 141 år och en excentricitet på 0,866.[13] Följeslagaren, 41 Ophiuchi B, har en skenbar magnitud av 7,51 och en vinkelseparation av 0,70 bågsekunder från primärstjärnan vid en positionsvinkel på 22°, år 2017.[4]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 41 Ophiuchi, 20 april 2020.
Noter
- ^ [a b c d e f g h i] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
- ^ ”Basic data: V* 41 Oph – Double or multiple star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=41+Oph&submit=SIMBAD+search. Läst 2 november 2019.
- ^ [a b c] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015. Vizier catalog entry
- ^ [a b c] Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I.; Douglass, Geoffrey G.; Worley, Charles E. (2001). "The 2001 US Naval Observatory Double Star CD-ROM. I. The Washington Double Star Catalog". The Astronomical Journal. 122 (6): 3466. Bibcode:2001AJ....122.3466M. doi:10.1086/323920. Vizier catalog entry
- ^ ”41 Ophiuchi” (på engelska). Universe Guide. https://www.universeguide.com/star/41ophiuchi. Läst 2 november 2019.
- ^ [a b] Hoffleit, D.; Warren, W. H. (1995). "VizieR Online Data Catalog: Bright Star Catalogue, 5th Revised Ed. (Hoffleit+, 1991)". VizieR On-line Data Catalog: V/50. Originally Published in: 1964BS....C......0H. 5050. Bibcode:1995yCat.5050....0H.
- ^ Mallama, A. (2014). "Sloan Magnitudes for the Brightest Stars". The Journal of the American Association of Variable Star Observers. 42: 443. Bibcode:2014JAVSO..42..443M.Vizier catalog entry
- ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=84514. Läst 2 november 2019.
- ^ [a b] Massarotti, Alessandro; et al. (2008). "Rotational and Radial Velocities for a Sample of 761 Hipparcos Giants and the Role of Binarity". The Astronomical Journal. 135: 209. Bibcode:2008AJ....135..209M. doi:10.1088/0004-6256/135/1/209.
- ^ [a b c d e] Luck, R. Earle (2015), "Abundances in the Local Region. I. G and K Giants", Astronomical Journal, 150 (3), 88, arXiv:1507.01466, Bibcode:2015AJ....150...88L, doi:10.1088/0004-6256/150/3/88.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag] SIMBAD Astronomical Database.[källa från Wikidata]
- ^ "41 Oph". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-11-02.
- ^ [a b] Tokovinin, Andrei; et al. (August 2015). "Speckle Interferometry at SOAR in 2014". The Astronomical Journal. 150 (2): 17. arXiv:1506.05718. Bibcode:2015AJ....150...50T. doi:10.1088/0004-6256/150/2/50. 50.
- ^ Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. Vizier catalog entry
- ^ Alves, David R. (August 2000). "K-Band Calibration of the Red Clump Luminosity". The Astrophysical Journal. 539 (2): 732–741. arXiv:astro-ph/0003329. Bibcode:2000ApJ...539..732A. doi:10.1086/309278.
Externa länkar
| |||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Ophiuchus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ophiuchus chart
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ophiuchus chart
