400 Ducrosa
400 Ducrosa | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Auguste Charlois |
Upptäcktsplats | Niceobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 15 mars 1895 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (400) Ducrosa |
Alternativnamn | 1895 BU, 1939 BH, 1950 BC1, 1950 BQ, 1950 CB, A895 EC[1] |
Uppkallad efter | J. Ducros[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,490 AU |
Perihelium | 2,766 AU |
Halv storaxel | 3,128 AU |
Excentricitet | 0,1157667 |
Siderisk omloppstid | 5,53 år |
Medelomloppshastighet | 16,84 km/s |
Medelanomali | 292,0° |
Inklination | 10,53° |
Longitud för uppstigande nod | 327,0° |
Periheliumargument | 237,3° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 33,66 km |
Synodisk rotationsperiod | 6,87 h |
Albedo | 0,112 |
Absolut magnitud (H) | 10,64[3] |
400 Ducrosa eller 1895 BU[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 15 mars 1895 av den franske astronomen Auguste Charlois vid Niceobservatoriet. Den har fått sitt namn efter astronomen J. Ducros.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 33 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser – 400 Ducrosa” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=400. Läst 17 oktober 2016.
- ^ [a b] Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 46. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA46&dq=400+Ducrosa&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=400%20Ducrosa&f=false. Läst 5 februari 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 400 Ducrosa that was computed using light curve inversion techniques.