39 Cygni

39 Cygni
Cygnus IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSvanen
Rektascension20t 23m 51,62070s[1]
Deklination+32° 11′ 24,6191″[1]
Skenbar magnitud ()4,43,[2] +4,44 (V)[3]
Stjärntyp
SpektraltypK2.5 III Fe-0.5[4]
U–B+1,50[5]
B–V+1,331 ± 0,003[6]
Astrometri
Radialhastighet ()-17,18 ± 0,18[7] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 35,84 ± 0,14[1] mas/år
Dek.: -5,83 ± 0,13[1] mas/år
Parallax ()13,05 ± 0,20[1]
Avstånd250 ± 4  (77 ± 1 pc)
Absolut magnitud ()0,01[2]
Detaljer
Massa1,29 ± 0,25[8] M
Radie22,31 ± 0,84[8] R
Luminositet186+14-12[8] L
Temperatur4 259 ± 35[8] K
Metallicitet0,00 ± 0,06 (Fe/H)[7] dex
Vinkelhastighet5,6[7] km/s
Ålder3,86 ± 1,89[8] miljarder år
Andra beteckningar
HD 194317, PLX 4860, SKY# 38542, AG+32 1949, HIC 100587, PLX 4860.00, TD1 26665, BD+31 4062, HIP 100587, PMC 90-93 1436, TYC 2676-1688-1, FK5 3633, HR 7806, PPM 84863, UBV 17699, GC 28378, IRAS 20218+3201, RAFGL 2571, UBV M 24811, GCRV 12743, IRC +30430, ROT 2977, WEB 18178, GEN# +1.00194317, JP11 3240, SAO 69950, Gaia DR2 1862193748214492800, GSC 02676-01688, 2MASS J20235162+3211245, SBC9 2837[3][9]

39 Cygni, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna[10] belägen i den södra delen av stjärnbilden Svanen.[5] Den har en kombinerad skenbar magnitud på ca 4,43[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 13,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 250 ljusår[1] (ca 77 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca -17 km/s.[7]

Egenskaper

Primärstjärnan 39 Cygni A är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K2.5 III Fe-0.5.[5] Suffixnoten anger ett svagt överskott av järn i spektrumet. Stjärnan befinner sig förmodligen på den horisontella jättegrenen, och genererar energi genom termonukleär fusion av helium i dess kärna, men kan vara på den röda jättegrenen och ha fusion av väte i ett skal runt en heliumkärna.[11] Den har en massa som är ca 1,3[8] solmassor, en radie som är ca 22[8] solradier och utsänder ca 186[8] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 4 300 K.[8]

39 Cygni är en enkelsidig spektroskopisk dubbelstjärna med en omloppsperiod av ca 85,67 år (31 292 d) och en excentricitet på 0,5. Projicerad halv storaxel för primärstjärnans omlopp är 1 207 ± 46 Gm (8,07 ± 0,31 AE), vilket ger en nedre gräns för separationen av stjärnorna.[5] Följeslagaren är troligen en stjärna i huvudserien med en spektraltyp mellan F och mitten av K, även om den istället kan vara en vit dvärg. Dess massa är minst 0,7-1,0 solmassa.[5]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 39 Cygni, 4 november 2020.

Noter

  1. ^ [a b c d e f g] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  3. ^ [a b] ”Basic data: V* 39 Cyg – Spectroscopic binary” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=39+Cyg&submit=SIMBAD+search. Läst 14 mars 2019. 
  4. ^ Keenan, Philip C.; McNeil, Raymond C. (1989), "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars", Astrophysical Journal Supplement Series, 71: 245, Bibcode:1989ApJS...71..245K, doi:10.1086/191373.
  5. ^ [a b c d e] Griffin, R. F. (June 2008), "Spectroscopic binary orbits from photoelectric radial velocities - Paper 200: Kappa Persei, Beta Leonis Minoris, 56 Ursae Majoris, HR 4593, and 39 Cygni", The Observatory, 128: 176–231, Bibcode:2008Obs...128..176G.
  6. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=100587. Läst 14 mars 2019. 
  7. ^ [a b c d] Massarotti, Alessandro; et al. (January 2008), "Rotational and Radial Velocities for a Sample of 761 HIPPARCOS Giants and the Role of Binarity", The Astronomical Journal, 135 (1): 209–231, Bibcode:2008AJ....135..209M, doi:10.1088/0004-6256/135/1/209.
  8. ^ [a b c d e f g h i] Maldonado, J.; et al. (June 2013), "The metallicity signature of evolved stars with planets", Astronomy & Astrophysics, 554: 18, arXiv:1303.3418, Bibcode:2013A&A...554A..84M, doi:10.1051/0004-6361/201321082, A84.
  9. ^ "39 Cyg". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-01-14.
  10. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  11. ^ Stock, S.; Reffert, S.; Quirrenbach, A. (August 2018). "Precise radial velocities of giant stars. X. Bayesian stellar parameters and evolutionary stages for 372 giant stars from the Lick planet search". Astronomy & Astrophysics. 616: 15. arXiv:1608.00963. Bibcode:2018A&A...616A..33S. doi:10.1051/0004-6361/201833111. A33.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Cygnus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 4.0
IAU Cygnus chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.