3962 Valyaev
3962 Valyaev | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Tamara Smirnova |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 8 februari 1967 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (3962) Valyaev |
Alternativnamn | 1967 CC, 1973 GL1, 1976 UT10, 1982 XE1, 1984 DC2[1] |
Uppkallad efter | Valerij Valyaev[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Themis-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,593 AU |
Perihelium | 2,828 AU |
Halv storaxel | 3,210 AU |
Excentricitet | 0,119144 |
Siderisk omloppstid | 5,75 år |
Medelomloppshastighet | 16,62 km/s |
Medelanomali | 203,0° |
Inklination | 1,994° |
Longitud för uppstigande nod | 48,97° |
Periheliumargument | 110,6° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 16,2 km |
Synodisk rotationsperiod | 16,4 h |
Albedo | 0,088 |
Absolut magnitud (H) | 12,47[4] |
3962 Valyaev eller 1967 CC[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 8 februari 1967 av den ryska astronomen Tamara Smirnova vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den har fått sitt namn efter Valerij Valyaev.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 16 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Themis.[2]
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3962 Valyaev” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3962. Läst 9 maj 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 3962 Valyaev” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=3962. Läst 9 november 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3962) Valyaev. Springer Berlin Heidelberg. sid. 338. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3950. Läst 9 maj 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 3962 Valyaev, computed using light curve inversion techniques.