3813 Fortov
3813 Fortov | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Tamara Smirnova |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 30 augusti 1970 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (3813) Fortov |
Alternativnamn | 1970 QA1, 1934 NJ, 1960 OD, 1986 PL[1] |
Uppkallad efter | Vladimir Fortov[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Flora-asteroid |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,576 AU |
Perihelium | 1,805 AU |
Halv storaxel | 2,191 AU |
Excentricitet | 0,1758859 |
Siderisk omloppstid | 3,24 år |
Medelomloppshastighet | 20,12 km/s |
Medelanomali | 338,9° |
Inklination | 4,158° |
Longitud för uppstigande nod | 319,8° |
Periheliumargument | 349,7° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 5,2 km |
Synodisk rotationsperiod | 12,3 h |
Albedo | 0,309 |
Absolut magnitud (H) | 13,61[3] |
3813 Fortov eller 1970 QA1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 30 augusti 1970 av den ryska astronomen Tamara Smirnova vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den har fått sitt namn efter Vladimir Fortov.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär fem kilometer och den tillhör asteroidgruppen Flora.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3813 Fortov” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3813. Läst 8 april 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3813) Fortov. Springer Berlin Heidelberg. sid. 323. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3806. Läst 8 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 3813 Fortov, computed using light curve inversion techniques.