36 Ursae Majoris
| 36 Ursae Majoris | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Stora björnen |
| Rektascension | 10t 30m 37,5798s[1] |
| Deklination | +55° 58′ 49,931″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,82 (V),[2] +4,820 ± 0,009 (V)[3] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | F8 V[4] |
| U–B | -0,01[2] |
| B–V | +0,541 ± 0,008[5] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +8,5 ± 0,06[6] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 176,71[1] mas/år Dek.: 33,21[1] mas/år |
| Parallax () | 78,25 ± 0,28[1] |
| Avstånd | 41,7 ± 0,1 lå (12,78 ± 0,05 pc) |
| Absolut magnitud () | 4,29[6] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,121[7] M☉ |
| Radie | 1,091 ± 0,020[8] R☉ |
| Luminositet | 1,605 ± 0,042[8] L☉ |
| Temperatur | 6 233 ± 68[8] K |
| Metallicitet | -0,18 (Fe/H)[9] dex |
| Vinkelhastighet | 5,5[10] km/s |
| Ålder | 2,7[6] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| NLTT 24513, GCRV 6587, 2MASS J10303759+5558501, TD1 14879, GEN# +1.00090839A, N30 2495, TYC 3819-1373-1, LDS 2863A, GJ 395, PLX 2459, UBV 9675, AG+56 797, GSC 03819-01373, PLX 2459.00, UBV M 16264, ASCC 189540, HD 90839, PMC 90-93 284, USNO-B1.0 1459-00208186, BD+56 1459, HIC 51459, PPM 32668, uvby98 100090839 A, CCDM J10306+5559A, HIP 51459, ROT 1574, WDS J10306+5559A, CSI+56 1459 1, HR 4112, RX J1030.6+5558, WEB 9393, 2E 2289, IDS 10242+5629 A, 1RXS J103037.7+555856, YZ 56 6379, 2E 1027.2+5615, IRAS 10273+5614, SAO 27670, ZEH2003 RX J1030.6+5558 1, FK5 394, JP11 1952, SKY# 20176, Gaia DR2 853819947756949120, GC 14427, LSPM J1030+5558, SPOCS 456[3][4] | |
36 Ursae Majoris, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna[4] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Stora björnen.[9] Den har en skenbar magnitud på ca 4,82[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 78,3[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 42 ljusår (ca 13 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 8,5 km/s.[6]
Egenskaper
Primärstjärnan 36 Ursae Majoris är en gul till vit[11] stjärna i huvudserien av spektralklass F8 V,[4] som anger att den genererar energi genom termonukleär fusion av väte i dess kärna. Energin strålas ut i rymden från dess yttre hölje vid en effektiv temperatur på 6 126 K.[12] Den har en massa som är ca 1,1[7] solmassor, en radie som är ca 1,1[9] solradier och utsänder ca 1,6[8] gånger mera energi än solen från dess fotosfär.
36 Ursae Majoris är en solliknande stjärna, vilket betyder att den har fysikaliska egenskaper som liknar solens. Den har en följeslagare av magnitud 8,86 med gemensam egenrörelse, med ungefär hälften av primärstjärnans massa[13] och med en vinkelseparation av 122,5 bågsekunder vid en positionsvinkel på 303°, år 2012. En andra följeslagare av magnitud 11,44 ligger en vinkelseparation av 240,6 bågsekunder vid en positionsvinkel på 292°, år 2004.[14]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 36 Ursae Majoris, 6 oktober 2020.
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
- ^ [a b c] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99), Bibcode:1966CoLPL...4...99J
- ^ [a b] ”Basic data: V* 36 UMa – High proper-motion Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=36+UMa&submit=SIMBAD+search. Läst 13 april 2019.
- ^ [a b c d] "HR 4112 -- Star in double system", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-30.
- ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=51459. Läst 13 april 2019.
- ^ [a b c d] Nordström, B.; et al. (May 2004), "The Geneva-Copenhagen survey of the Solar neighbourhood. Ages, metallicities, and kinematic properties of ˜14 000 F and G dwarfs", Astronomy and Astrophysics, 418 (3): 989–1019, arXiv:astro-ph/0405198, Bibcode:2004A&A...418..989N, doi:10.1051/0004-6361:20035959
- ^ [a b] Takeda, Genya; et al. (February 2007), "Structure and Evolution of Nearby Stars with Planets. II. Physical Properties of ~1000 Cool Stars from the SPOCS Catalog", The Astrophysical Journal Supplement Series, 168 (2): 297–318, arXiv:astro-ph/0607235, Bibcode:2007ApJS..168..297T, doi:10.1086/509763
- ^ [a b c d] Boyajian, Tabetha S.; et al. (February 2012), "Stellar Diameters and Temperatures. I. Main-sequence A, F, and G Stars", The Astrophysical Journal, 746 (1): 101, arXiv:1112.3316, Bibcode:2012ApJ...746..101B, doi:10.1088/0004-637X/746/1/101. See Table 10.
- ^ [a b c] Chen, Y. Q.; et al. (February 2000), "Chemical composition of 90 F and G disk dwarfs", Astronomy and Astrophysics Supplement, 141: 491–506, arXiv:astro-ph/9912342, Bibcode:2000A&AS..141..491C, doi:10.1051/aas:2000124
- ^ Schröder, C.; Reiners, A.; Schmitt, J. H. M. M. (January 2009), "Ca II HK emission in rapidly rotating stars. Evidence for an onset of the solar-type dynamo" (PDF), Astronomy and Astrophysics, 493 (3): 1099–1107, Bibcode:2009A&A...493.1099S, doi:10.1051/0004-6361:200810377
- ^ "The Colour of Stars", Australia Telescope, Outreach and Education, Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation, December 21, 2004, archived from the original on March 10, 2012, hämtad 2012-01-16
- ^ Valenti, Jeff A.; Fischer, Debra A. (July 2005), "Spectroscopic Properties of Cool Stars (SPOCS). I. 1040 F, G, and K Dwarfs from Keck, Lick, and AAT Planet Search Programs", The Astrophysical Journal Supplement Series, 159 (1): 141–166, Bibcode:2005ApJS..159..141V, doi:10.1086/430500
- ^ Tokovinin, Andrei (April 2014), "From Binaries to Multiples. II. Hierarchical Multiplicity of F and G Dwarfs", The Astronomical Journal, 147 (4): 14, arXiv:1401.6827, Bibcode:2014AJ....147...87T, doi:10.1088/0004-6256/147/4/87, 87.
- ^ Mason, B. D.; et al. (2014), The Washington Visual Double Star Catalog, Bibcode:2001AJ....122.3466M, doi:10.1086/323920, retrieved 2015-11-02.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ursa Major chart, also known as the Great Bear.
