3425 Hurukawa
3425 Hurukawa | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | K. Reinmuth |
Upptäcktsplats | Heidelberg |
Upptäcktsdatum | 29 januari 1929 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (3425) Hurukawa |
Alternativnamn | 1929 BD, 1951 GB, 1971 DJ1, 1978 PN, 1979 SG1, 1981 DW3, A903 CB[1] |
Uppkallad efter | Kiichiro Hurukawa[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,249 AU |
Perihelium | 2,751 AU |
Halv storaxel | 3,000 AU |
Excentricitet | 0,0830926 |
Siderisk omloppstid | 5,2 år |
Medelomloppshastighet | 17,20 km/s |
Medelanomali | 5,667° |
Inklination | 9,235° |
Longitud för uppstigande nod | 291,3° |
Periheliumargument | 138,6° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 21,2 km |
Synodisk rotationsperiod | 24,8 h |
Albedo | 0,171 |
Absolut magnitud (H) | 11,12[4] |
3425 Hurukawa eller 1929 BD[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 29 januari 1929 av den tyske astronomen Karl Wilhelm Reinmuth i Heidelberg. Den har fått sitt namn efter den japanska astronomen Kiichiro Hurukawa.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 21 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3425 Hurukawa” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3425. Läst 25 juni 2017.
- ^ [a b] ”AstDyS 3425 Hurukawa” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=3425. Läst 18 augusti 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3425) Hurukawa. Springer Berlin Heidelberg. sid. 286. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3425. Läst 25 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|