324 Bamberga
| 324 Bamberga | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Johann Palisa |
| Upptäcktsplats | Wien |
| Upptäcktsdatum | 25 februari 1892 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 324 Bamberga |
| Alternativnamn | A892 DA, 1892 DA[2] |
| Uppkallad efter | Bamberg[3] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[2] | |
| Epok: 18 april 2013 | |
| Aphelium | 3,58951697 AU 536 984 095 km |
| Perihelium | 1,7812282 AU 266 467 940 km |
| Halv storaxel | 2,685372561 AU 401 726 017 km |
| Excentricitet | 0,33669235 |
| Siderisk omloppstid | 1 607,330728 d (4,40 år) |
| Medelomloppshastighet | 18,178 km/s |
| Medelanomali | 316,89793° |
| Inklination | 11,10177° |
| Longitud för uppstigande nod | 327,9419° |
| Periheliumargument | 44,08995° |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 229[4] km |
| Massa | 1,1×1019[5] kg |
| Medeldensitet | 1,8 g/cm³ |
| Ytgravitation (ekvatorn) | 0,014 m/s² |
| Flykthastighet | 0,23 km/s |
| Synodisk rotationsperiod | 29,4 h[2] |
| Albedo | 0,0628[4] |
| Temperatur | ~172 K |
| Spektraltyp | C[6] |
| Absolut magnitud (H) | 6,82[4] |
324 Bamberga eller A892 DA är den 16:e största asteroiden i asteroidbältet. Den upptäcktes av den österrikiske astronomen Johann Palisa den 25 februari 1892 i Wien, vilket gör den till en av de sista stora asteroiderna (>200 km) som upptäckts. Bortsett från den jordnära asteroiden Eros, är detta den sist upptäckta asteroiden som någon gång är synlig med en kikare.
Dess excentricitet gör att dess magnitud vid opposition varierar stort. Vid sällsynta tillfällen då opposition sammanfaller med perihelium kan den skenbara magnituden nå +8,0[7], vilket är lika ljust som Saturnus måne Titan. Sådana när-perihelie-oppositioner inträffar en gång på 22 år, senast 2013 och dessförinnan 1991. Vid dessa tillfällen är Bamberga den ljusaste asteroiden av spektralklass C, ungefär en magnitud ljusare än 10 Hygiea som når magnitud +9,1 när den är som ljusast. Vid sådana oppositioner kommer Bamberga så nära Jorden som 0,78 AU. Som en jämförelse kommer aldrig 7 Iris närmare än 0,85 AU och 4 Vesta aldrig närmare än 1,13 AU då den är synlig för blotta ögat i en atmosfär fri från ljusföroreningar.
Sammantaget är Bamberga den tionde ljusaste asteroiden i asteroidbältet efter i tur och ordning Vesta, Pallas, Ceres, Iris, Hebe, Juno, Melpomene, Eunomia och Flora. På grund av den höga excentriciteten kommer dock många andra asteroider att vara ljusare vid de flesta oppositioner.
Den har en ovanligt lång rotationstid bland de stora asteroiderna. Dess spektralklass är ett mellanting mellan C och P.[6]
En ockultation observerades 8 december 1987 vilket gav en diameter på 228 kilometer, vilket överensstämmer med IRAS resultat.
Asteroiden har fått sitt namn efter den tyska staden Bamberg.[8]
Bamberga inom fiktion
I Arkadij och Boris Strugatskijs bok Стажёры (eng: Space Apprentice) från 1962 finns det en gruva på Bamberga.
Referenser
- ^ ”Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)-(5000)”. MPC, IAU. https://www.minorplanetcenter.net/iau/lists/NumberedMPs000001.html. Läst 2 februari 2013.
- ^ [a b c] NASA JPL Small-Body Database Browser on 324 Bamberga. Läst den 19 februari 2013.
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 40, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Tedesco, E.F. (20 februari 2004). ”IRAS Minor Planet Survey. IRAS-A-FPA-3-RDR-IMPS-V6.0.”. NASA Planetary Data System. Arkiverad från originalet den 17 januari 2010. https://www.webcitation.org/5mqp8r4gD?url=http://www.psi.edu/pds/resource/imps.html. Läst 15 mars 2007.
- ^ Pitjeva, E. V. (20 februari 2005). ”High-Precision Ephemerides of Planets—EPM and Determination of Some Astronomical Constants” (PDF). Solar System Research "39" (3): ss. 176. doi:. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081031065523/http://iau-comm4.jpl.nasa.gov/EPM2004.pdf.
- ^ [a b] Neese, C. (20 februari 2005). ”Asteroid Taxonomy.EAR-A-5-DDR-TAXONOMY-V5.0.”. NASA Planetary Data System. Arkiverad från originalet den 17 januari 2010. https://www.webcitation.org/5mqq3h9Es?url=http://www.psi.edu/pds/resource/taxonomy.html. Läst 15 mars 2007.
- ^ Donald H. Menzel and Jay M. Pasachoff (1983). A Field Guide to the Stars and Planets (2nd edition). Boston, MA: Houghton Mifflin. sid. p. 391. ISBN 0-395-34835-8
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 40. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA40&dq=324+Bamberga&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=324%20Bamberga&f=false. Läst 2 maj 2015
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
| |||||||||||