31 Euphrosyne

31 Euphrosyne
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareJ. Ferguson
UpptäcktsplatsWashington, D.C.
Upptäcktsdatum1 september 1854
Beteckningar
MPC-beteckning31 Euphrosyne
AlternativnamnA907 GP, A918 GB
Uppkallad efterEufrosyne[3]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Euphrosyne-asteroid[2]
Omloppsbana[4]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium3,86288759 AU
577 879 759 km
Perihelium2,4513971 AU
366 723 790 km
Halv storaxel3,15714235 AU
472 301 772 km
Excentricitet0,2235393
Siderisk omloppstid2 048,98921 d (5,61 år)
Medelomloppshastighet16,762 km/s
Medelanomali314,98951°
Inklination26,32226°
Longitud för uppstigande nod31,1591°
Periheliumargument61,26065°
Fysikaliska data
Dimensioner256×256×256±5,7[5] km
255,90[4] km
Massa1,69±0,64×1019[6]kg
6,23±1,17×1018[5] kg
Medeldensitet1,9[6] g/cm³
0,71±0,16[5] g/cm³
Siderisk rotationsperiod5,531[4] h
Polekliptisk latitud337,2°[7]
Polekliptisk longitud-25°[7]
Albedo0,0543[4] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~159
SpektraltypC[4][5]
Skenbar magnitud10,16-13,61
Absolut magnitud (H)6,74

31 Euphrosyne eller A907 GP är en asteroid upptäckt 1 september 1854 av den amerikanske astronomen James Ferguson i Washington. Detta är därför den första asteroiden upptäckt i Nordamerika. Namnet kommer från Eufrosyne, en av gracerna inom grekisk mytologi.[3]

Den tillhör och har givit namn åt asteroidgruppen Euphrosyne.[2]

Naturlig satellit

15 mars 2019 upptäckte P. Vernazza, B. Carry, F. Vachier, J. Hanus, J. Berthier, B. Yang, F. Marchis en naturlig satellit i en omloppsbana runt Euphrosyne. Månen är runt 6,7 kilometer i diameter och omloppsbanan radie är omkring 677 kilometer.[8]

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 2 mars 2009
  2. ^ [a b] ”AstDyS 31 Euphrosyne” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=31. Läst 18 april 2021. 
  3. ^ [a b] Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 16. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA16&dq=31+Euphrosyne&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=31%20Euphrosyne&f=false. Läst 27 april 2015 
  4. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Euphrosyne” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 2 oktober 2011. https://www.webcitation.org/627wa8UKa?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=31. Läst 2 oktober 2011. 
  5. ^ [a b c d] ”Recent Asteroid Mass Determinations maintained by Jim Baer last updated 7 January 2009”. Arkiverad från originalet den 8 juli 2013. https://www.webcitation.org/6HxBzMsli?url=http://home.earthlink.net/~jimbaer1/astmass.txt. Läst 3 mars 2009. 
  6. ^ [a b] ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 23 september 2008. 
  7. ^ [a b] Licandro, J., Gallardo, T., & Tancredi, G.. ”Lightcurves and Pole Determinations for Asteroids 31 Euphrosyne, 196 Philomena, and 471 Papagena”. Rev. Mex. Astron. Astrofis. sid. 28, 91. http://articles.adsabs.harvard.edu//full/1994RMxAA..28...91L/0000091.000.html. 
  8. ^ (31) Euphrosyne, johnstonsarchive.net, läst 11 juli 2019.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

A643.M1067.shape.png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University, Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
Three-dimensional model of 31 Euphrosyne created based on light-curve.