2 Pallas

För andra betydelser, se Pallas (olika betydelser).
2 Pallas ⚴
Upptäckt[1]
UpptäckareHeinrich Wilhelm Olbers
UpptäcktsplatsBremen
Upptäcktsdatum28 mars 1802
Beteckningar
MPC-beteckning2 Pallas
Uppkallad efterAthena[3] och Pallas
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Pallas-asteroid[2]
Omloppsbana[4]
Epok: 23 juli 2010
Aphelium3,412519382 AU
510 505 633 km
Perihelium2,131787 AU
318 910 800 km
Halv storaxel2,772153211 AU
414 708 217 km
Excentricitet0,23099956
Siderisk omloppstid1 685,870731 d (4,62 år)
Medelomloppshastighet17,872 km/s
Medelanomali96,14827°
Inklination34,840904°
Longitud för uppstigande nod173,1295°
Periheliumargument310,15094°
Månar0
Fysikaliska data
Dimensioner570×525×500[5] km
diam 532[4] km
Massa2,11±0,26×1020[5]kg
Medeldensitet2,70±0,05[5] g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn)0,18 m/s²
Flykthastighet0,32 km/s
Siderisk rotationsperiod7,8132[4] h
Axellutning78±13°
Albedo0,1587[4] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~164
Max: 265
SpektraltypB
Skenbar magnitud6,4-10,6
Absolut magnitud (H)4,13

2 Pallas är den andra asteroiden som upptäcktes (första Ceres). Upptäckten gjordes av den tyske astronomen Heinrich Wilhelm Olbers den 28 mars 1802 i Bremen. Den ansågs först vara en planet, liksom många andra tidiga asteroider. När man upptäckt en stor mängd asteroider nedklassificerades de dock. Pallas är kanske den största himlakropp i solsystemet som inte är rund eller oval (en annan kandidat är Haumea).

Man tror att denna asteroid innehåller 7% av all massa i asteroidbältet. Med en diameter på cirka 530–565 km, ungefär samma eller något större än Vesta, men är 20% mindre massiv så hamnar den på tredje plats bland asteroider[källa behövs].

Den tillhör och den har givit namn åt asteroidgruppen Pallas.[2]

Namn

Pallas är namngiven efter Pallas, dotter till Triton och vän och fostersyster med Athena i den grekiska mytologin. Precis som andra asteroider, är den astronomiska symbolen för Pallas upptäcktsnumret med en cirkel runt, ②. Men den har även en särskild symbol, ⚴ eller ibland 🜍.[6]

Observationer

Inga observationer med teleskop har hittills avslöjat några detaljer på Pallas yta och den har inte besökts av någon rymdsond. Vissa observationer har visat att asteroiden består till 7 procent av vatten.[7]

Observationer gjorda 1978 och 1980 antydde att det fanns en måne i omloppsbana runt Pallas. En ockultation 1983 kunde avfärda denna uppgift.[8]

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 26 januari 2009
  2. ^ [a b] ”AstDyS 2 Pallas” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2. Läst 16 juli 2020. 
  3. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 13, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser on Pallas” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 5 september 2011. https://web.archive.org/web/20110905081249/http://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2. Läst 29 augusti 2011. 
  5. ^ [a b c] James Baer and Steven R. Chesley (jan 2007). ”Astrometric masses of 21 asteroids, and an integrated asteroid ephemeris”. Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy. sid. Volume 100, Number 1, pp 27-42. doi:10.1007/s10569-007-9103-8. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHcV03L?url=http://www.springerlink.com/content/h747307j43863228/. Läst 29 november 2018. 
  6. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 13. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA13&dq=2+Pallas&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=2%20Pallas&f=false. Läst 27 april 2015 
  7. ^ A. S. Rivkin, J. K. Davies (2002). ”Calculated water concentrations C-class asteroids” (PDF). http://www.lpi.usra.edu/meetings/lpsc2002/pdf/1414.pdf. 
  8. ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 13 september 2008. 

Externa länkar

Asteroider
← 1 Ceres | 2 Pallas| 3 Juno →
Solsystemet · Lista över småplaneter
Solsystemet
SolenMerkuriusVenusMånenJordenMarsPhobos och DeimosCeresAsteroidbältetJupiterJupiters naturliga satelliterJupiters ringarSaturnusSaturnus naturliga satelliterSaturnus ringarUranusUranus naturliga satelliterUranus ringarNeptunusNeptunus naturliga satelliterNeptunus ringarPlutoPlutos naturliga satelliterHaumeaHaumeas naturliga satelliterMakemakeKuiperbältetErisDysnomiaScattered discHills molnOorts kometmoln
Solen
•
Heliosfären
Noterbara småplaneter
Ceres · Vesta · Gaspra · Ida · Apophis · Kalliope
Ceres · Pluto · Haumea · Makemake · Eris
Jordens · Mars · Jupiters · Saturnus · Uranus · Neptunus · Plutos · Haumeas  · Eris
Grupper och familjer
Trojansk asteroid · Jordens trojaner · Mars trojaner · Jupiters trojaner · Centaur · Uranus trojaner · Neptunus trojaner · Asteroidmåne · Meteoroid · Pallas · Juno · Vesta · Hygiea
Solsystemets upptäckt och utforskning
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Solar System Template Final.png
Major Solar System objects. Sizes of planets and Sun are roughly to scale, but distances are not. This is not a diagram of all known moons – small gas giants' moons and Pluto's S/2011 P 1 moon are not shown.
Pallas symbol (fixed width).svg
Författare/Upphovsman: Kwamikagami, Licens: CC BY-SA 4.0
U+26B4 ⚴: symbol for asteroid (2) Pallas. 0.8px line weight
Sulphur symbol (fixed width).svg
Författare/Upphovsman: Kwamikagami, Licens: CC BY-SA 4.0
The alchemical symbol for sulphur, 🜍. Once used as a substitute for (2) Pallas, ⚴; suggested for (93) Minerva by J.S. Stenzel.
Potw1749a Pallas crop.png
Författare/Upphovsman: Credit: ESO/Vernazza et al., Licens: CC BY 4.0
VLT's SPHERE spies rocky worlds

From the description at File:Potw1749a.tif:

These images were taken by ESO's SPHERE (Spectro-Polarimetric High-Contrast Exoplanet Research) instrument, installed on the Very Large Telescope at the Paranal Observatory, Chile. These strikingly-detailed views reveal four of the millions of rocky bodies in the main asteroid belt, a ring of asteroids between Mars and Jupiter that separates the rocky inner planets of the Solar System from the gaseous and icy outer planets.

Clockwise from top left, the asteroids shown here are 29 Amphitrite, 324 Bamberga, 2 Pallas, and 89 Julia. Named after the Greek goddess Pallas Athena, 2 Pallas is about 510 kilometres wide. This makes it the third largest asteroid in the main belt and one of the biggest asteroids in the entire Solar System. It contains about 7% of the mass of the entire asteroid belt — so hefty that it was once classified as a planet. A third of the size of 2 Pallas, 89 Julia is thought to be named after St Julia of Corsica. Its stony composition led to its classification as an S-type asteroid. Another S-type asteroid is 29 Amphitrite, which was only discovered in 1854. 324 Bamberga, one of the largest C-type asteroid in the asteroid belt, was discovered even later: Johann Palisa found it in 1892. Today, it is understood that C-type asteroids may actually be bodies from the outer Solar System following the migration of the giant planets. As such, they may contain ice in their interior.

Although the asteroid belt is often portrayed in science fiction as a place of violent collisions, packed full of large rocks too dangerous for even the most skilled of space pilots to navigate, it is actually very sparse. In total, the asteroid belt contains just 4% of the mass of the Moon, with about half of this mass contained in the four largest residents: Ceres, 4 Vesta, 2 Pallas, and 10 Hygiea.
Pallas symbol (bold).svg
Författare/Upphovsman: Kwamikagami, Licens: CC BY-SA 4.0
U+26B4 ⚴: heavier line weight (1.333 px)