2867 Šteins
| 2867 Šteins | |
.png) Foto av rymdsonden Rosetta | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | N. Tjernych |
| Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
| Upptäcktsdatum | 4 november 1969 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 2867 Šteins |
| Alternativnamn | 1969 VC, 1954 QL, 1979 FJ4, 1980 VV1, 1980 WB |
| Uppkallad efter | Kārlis Šteins[1] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[2] | |
| Epok: 14 mars 2012 | |
| Aphelium | 2,7076665 AU 405 061 143 km |
| Perihelium | 2,0200989 AU 302 202 500 km |
| Halv storaxel | 2,36388271 AU 353 631 820 km |
| Excentricitet | 0,1454318 |
| Siderisk omloppstid | 1 327,50851 d (3,63 år) |
| Medelomloppshastighet | 19,396 km/s |
| Medelanomali | 306,36717° |
| Inklination | 9,9435° |
| Longitud för uppstigande nod | 55,486° |
| Periheliumargument | 250,31° |
| Månar | 0 |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 5,9×4,0 km |
| Synodisk rotationsperiod | 6,049 h[2] |
| Albedo | 0,10 |
| Temperatur | ~181 K |
| Spektraltyp | E |
| Absolut magnitud (H) | 12,9 |
2867 Šteins eller 1969 VC är en liten asteroid upptäckt 4 november 1969 av den rysk-sovjetiske astronomen Nikolaj Stepanovitj Tjernych vid Krims astrofysiska observatorium på Krim, Sovjetunionen.[2] Den är uppkallad efter Kārlis Šteins, en lettisk och sovjetisk astronom.[1]
En studie av astronomer vid Europeiska sydobservatoriet visar att Šteins är av spektralklass E med en ungefärlig diameter på 4,6 km.[3] Studier av ljuskurvor med hjälp av rymdsonden Rosetta visar att asteroiden roterar runt sin egen axel på 6 timmar har en oregelbunden form och saknar måne.[4]
Rosettas förbiflygning
Den 5 september 2008 flög rymdsonden Rosetta förbi Šteins på ett avstånd av 800 kilometer och vid den relativa hastigheten 8,6 km/s. Detta var den första av två planerade förbiflygningar av denna rymdsond, den andra förbiflygningen var den betydligt större 21 Lutetia år 2010.[5] Planeringen av tidpunkten för förbiflygningen betydde att asteroiden belystes på den sida där rymdsonden befann sig, vilket gjorde att bilderna var mycket klara. European Space Operations Centre sände en presskonferens om Šteins senare samma dag som förbiflygningen.[6]
Utseende
Efter Rossetta's förbiflygning, beskriver ESA Šteins som en 'diamant i skyn' då den har en vid kropp som smalnar av till en punkt.[7] Den breda delen av asteroiden domineras av en stor krater.
Referenser
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2867) Šteins. Springer Berlin Heidelberg. sid. 235. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2868. Läst 27 augusti 2019
- ^ [a b c] ”JPL Small-Body Database Browser on Steins (1969 VC)” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 7 mars 2012. https://www.webcitation.org/65z7Jou8d?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2867. Läst 7 mars 2012.
- ^ S. Fornasier, I. Belskaya, M. Fulchignoni, M. A. Barucci, C. Barbieri. ”First albedo determination of 2867 Steins, target of the Rosetta mission”. Arkiverad från originalet den 15 september 2020. https://web.archive.org/web/20200915204120/http://fr.arxiv.org/abs/astro-ph/0602631. Läst 9 oktober 2008.
- ^ Michael Küppers, Uwe Keller, Rita Schulz, Gerhard Schwehm. ”OSIRIS camera on Rosetta obtains ‘light curve’ of asteroid Steins”. http://www.esa.int/SPECIALS/Rosetta/SEMCC2R08ZE_0.html.
- ^ M. A. Barucci, M. Fulchignoni and A. Rossi (7 augusti 2007). ”Rosetta Asteroid Targets: 2867 Steins and 21 Lutetia”. Space Science Reviews "128" (1-4): ss. 67–78. doi:.
- ^ ”Rosetta Steins fly-by timeline”. European Space Agency. 4 september 2008. https://www.esa.int/Enabling_Support/Operations/Rosetta_Steins_fly-by_timeline. Läst 5 september 2008.
- ^ ESA Rosetta
Externa länkar
| |||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: ESA 2008 MPS for OSIRIS Team MPS/UPD/LAM/IAA/RSSD/INTA/UPM/DASP/IDA; processing by T. Stryk., Licens: CC BY-SA 2.0
Asteroid 2867 Šteins was first imaged by ESA's Rosetta spacecraft using the OSIRIS camera on 5 September 2008. Image stacking and processing by amateur astrophotographer Ted Stryk has enhanced the shadows in order to emphasise the difference between bright crater rims and their shadowed floors.
However, this technique can also create some artifacts, such as the illusion of boulders protruding from the surface, that are not present in the raw data.
In total, over 40 craters have been identified on the surface of Steins, the largest appearing at the ‘top’ of this frame being the 2 km-wide crater named Diamond. Craters on Steins are named after gems, following Stein’s appearance as a diamond shape.