26 Hydrae

26 Hydrae
Hydra IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildVattenormen
Rektascension09t 19m 46,38309s[1]
Deklination-11° 58′ 29,4577″[1]
Skenbar magnitud ()+4,770[2] + 12,4[3]
Stjärntyp
SpektraltypG7 III[4] eller G8 II[5]
U–B+0,67[6]
B–V+0,927 ± 0,017[7]
Astrometri
Radialhastighet ()-1,18 ± 0,09[8] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -29,269[1] mas/år
Dek.: +11,613[1] mas/år
Parallax ()9,7770 ± 0,1610[1]
Avstånd334 ± 5  (102 ± 2 pc)
Absolut magnitud ()-0,29[9]
Detaljer
Massa2,72[10] M
Radie15,14+0,81-2,47[1] R
Luminositet138,5 ± 2,7[1] L
Temperatur5 003 ± 82[10] K
Metallicitet-0,13 ± 0,06[11] dex
Vinkelhastighet2,7 ± 0,2[8] km/s
Ålder0,51 ± [10] miljarder år
Andra beteckningar
GSC 05467-01858, JP11 1800, TD1 13808, HD 80499, 2MASS J09194638-1158294, TYC 5467-1858-1, B 2529AB, HIC 45751, PLX 2224, UBV 8898, BD-11 2609, HIP 45751, PLX 2224.00, UBV M 15300, FK5 2741, HR 3706, PPM 221371, WDS J09198-1158AB, GC 12867, IDS 09150-1133 AB, ROT 1463, WEB 8680, GCRV 6076, IRAS 09173-1145, SAO 155096, YZC 11 3579, GEN# +1.00080499J, IRC -10214, SKY# 17997, Gaia DR2 5738958360595725312 [12]

26 Hydrae, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en dubbelstjärna[3] belägen i den södra delen av stjärnbilden Vattenormen. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,77[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 9,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 334 ljusår (ca 102 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca –1 km/s.[8]

Egenskaper

Primärstjärnan 26 Hydrae A är en orange till gul[10] ljusstark jättestjärna av spektralklass G8 II,[5] tidigare av Keenan och McNeil (1989) klassificerad som G7 III.[4] Den ingår i röda klumpen,[13] vilket betyder att den befinner sig på den horisontella jättegrenen och genererar energi genom termonukleär fusion sv helium i dess kärna. Den har ett stort överskott av litium och visar ett mycket långt överskott av infraröd strålning.[14] Den har en massa som är ca 2,7[10] solmassor, en radie som är ca 15[1] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 139[1] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 5 000[10] K.

Följeslagaren 26 Hydrae B är en stjärna av magnitud 12,4 med en vinkelseparation av 3,2 bågsekunder, år 2008.[3]

Se även

  • Variabla stjärnor

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 26 Hyrae, 29 december 2019.

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h i j] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b] Høg, E.; et al. (2000). "The Tycho-2 catalogue of the 2.5 million brightest stars". Astronomy and Astrophysics. 355: L27–L30. Bibcode:2000A&A...355L..27H.
  3. ^ [a b c] Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008). "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 389 (2): 869–879. arXiv:0806.2878. Bibcode:2008MNRAS.389..869E. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
  4. ^ [a b] Keenan, P.; McNeil, R. (October 1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245–266. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
  5. ^ [a b] Houk, N.; Swift, C. (1999). "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD Stars". Michigan Spectral Survey. 5. Bibcode:1999MSS...C05....0H.
  6. ^ Mermilliod, J.-C. (1986). "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)". Catalogue of Eggen's Ubv Data. Bibcode:1986EgUBV........0M.
  7. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=45751. Läst 24 november 2018. 
  8. ^ [a b c] Massarotti, Alessandro; et al. (2008). "Rotational and Radial Velocities for a Sample of 761 Hipparcos Giants and the Role of Binarity". The Astronomical Journal. 135 (1): 209–231. Bibcode:2008AJ....135..209M. doi:10.1088/0004-6256/135/1/209.
  9. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  10. ^ [a b c d e f] Luck, R. Earle (2015). "Abundances in the Local Region. I. G and K Giants". The Astronomical Journal. 150 (3): 88. arXiv:1507.01466. Bibcode:2015AJ....150...88L. doi:10.1088/0004-6256/150/3/88.
  11. ^ Wu, Yue; et al. (2010). "Coudé-feed stellar spectral library – atmospheric parameters". Astronomy & Astrophysics. 525: A71. arXiv:1009.1491. Bibcode:2011A&A...525A..71W. doi:10.1051/0004-6361/201015014.
  12. ^ ”Basic data: V* 26 Hya – Double or multiple star”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=26+Hya&submit=SIMBAD+search. Läst 24 november 2018. 
  13. ^ Alves, David R. (August 2000). "K-Band Calibration of the Red Clump Luminosity". The Astrophysical Journal. 539 (2): 732–741. arXiv:astro-ph/0003329. Bibcode:2000ApJ...539..732A. doi:10.1086/309278.
  14. ^ Jasniewicz, G.; et al. (2000). da silva, L.; de Medeiros, R.; Spite, M (eds.). Search for Lithium-Rich Stars Among G-K Giants with IR-excess. The Light Elements and their Evolution, Proceedings of IAU Symposium 198, held 22-26 Nov 1999, Natal, Brazil. p. 325. Bibcode:2000IAUS..198..325J.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Hydra IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Hydra chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.