2690 Ristiina
2690 Ristiina | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Y. Väisälä |
Upptäcktsplats | Storheikkilä observatorium |
Upptäcktsdatum | 24 februari 1938 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2690) Ristiina |
Alternativnamn | 1938 DG1, 1935 QT, 1975 EM, 1977 PW, 1980 DK2, 1980 EW[1] |
Uppkallad efter | Ristiina[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,375 AU |
Perihelium | 2,699 AU |
Halv storaxel | 3,037 AU |
Excentricitet | 0,1112457 |
Siderisk omloppstid | 5,29 år |
Medelomloppshastighet | 17,09 km/s |
Medelanomali | 71,46° |
Inklination | 11,45° |
Longitud för uppstigande nod | 135,9° |
Periheliumargument | 263,1° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 18,2 km |
Albedo | 0,176 |
Absolut magnitud (H) | 11,41[4] |
2690 Ristiina eller 1938 DG1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 februari 1938 av den finske astronomen Yrjö Väisälä vid Storheikkilä observatorium. Den är uppkallad efter Ristiina, en tidigare kommun i Finland.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 18 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2690 Ristiina” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2690. Läst 20 april 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 2690 Ristiina” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2690. Läst 27 oktober 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2690) Ristiina. Springer Berlin Heidelberg. sid. 220. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2691. Läst 20 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|