2679 Kittisvaara
2679 Kittisvaara | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Yrjö Väisälä |
Upptäcktsplats | Storheikkilä observatorium |
Upptäcktsdatum | 7 oktober 1939 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2679) Kittisvaara |
Alternativnamn | 1939 TG, 1948 XO, 1967 JU, 1969 VF2, 1973 UG5, 1977 SD2, 1981 RL[1] |
Uppkallad efter | Kittisvaara[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,889 AU |
Perihelium | 2,354 AU |
Halv storaxel | 2,622 AU |
Excentricitet | 0,1020575 |
Siderisk omloppstid | 4,24 år |
Medelomloppshastighet | 18,40 km/s |
Medelanomali | 41,99° |
Inklination | 10,10° |
Longitud för uppstigande nod | 208,2° |
Periheliumargument | 281,2° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 10 km |
Synodisk rotationsperiod | 10,1 h |
Albedo | 0,302 |
Absolut magnitud (H) | 12,1[3] |
Hitta fler artiklar om astronomi med |
2679 Kittisvaara eller 1939 TG[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 7 oktober 1939 av den finske astronomen Yrjö Väisälä vid Storheikkilä observatorium. Den har fått sitt namn efter berget Kittisvaara.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 10 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2679 Kittisvaara” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2679. Läst 24 september 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2679) Kittisvaara. Springer Berlin Heidelberg. sid. 219. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2680. Läst 24 september 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|