264 Libussa
264 Libussa | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Christian H. F. Peters |
Upptäcktsplats | Clinton, New York |
Upptäcktsdatum | 22 december 1886 |
Beteckningar | |
Uppkallad efter | Libuše[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,183 AU |
Perihelium | 2,417 AU |
Halv storaxel | 2,800 AU |
Excentricitet | 0,1368422 |
Siderisk omloppstid | 4,68 år |
Medelomloppshastighet | 17,80 km/s |
Medelanomali | 317,2° |
Inklination | 10,42° |
Longitud för uppstigande nod | 49,53° |
Periheliumargument | 339,9° |
Fysikaliska data | |
Diameter | 62,9 km |
Synodisk rotationsperiod | 9,22 h[1] |
Albedo | 0,187 |
Absolut magnitud (H) | 8,35[3] |
264 Libussa är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 22 december 1886 i Clinton, New York av den tysk-amerikanske astronomen Christian H. F. Peters.[1] Den namngavs efter Libussa, den legendariska grundaren av staden Prag.[4]
Referenser
- ^ [a b c] ”JPL Small-Body Database Browser 264 Libussa” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=264. Läst 9 juni 2018.
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 36, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 36. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA36&dq=264+Libussa&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=264%20Libussa&f=false. Läst 2 maj 2015
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 264 Libussa från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 264 Libussa that was computed using light curve inversion techniques.