2471 Ultrajectum
2471 Ultrajectum | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2471) Ultrajectum |
Alternativnamn | 6545 P-L, 1953 FW, 1976 UV2[1] |
Uppkallad efter | Utrecht |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,249 AU |
Perihelium | 2,747 AU |
Halv storaxel | 2,998 AU |
Excentricitet | 0,0837051 |
Siderisk omloppstid | 5,19 år |
Medelomloppshastighet | 17,20 km/s |
Medelanomali | 344,1° |
Inklination | 10,30° |
Longitud för uppstigande nod | 15,99° |
Periheliumargument | 281,0° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 15,7 km |
Synodisk rotationsperiod | 3,8 h |
Albedo | 0,124 |
Absolut magnitud (H) | 11,91[3] |
Hitta fler artiklar om astronomi med |
2471 Ultrajectum eller 6545 P-L[1]är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter observatoriet i staden Utrecht.[4]
Asteroiden har en diameter på ungefär 15 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2471 Ultrajectum” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2471. Läst 12 april 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 2471 Ultrajectum” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2471. Läst 23 september 2020.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2471) Ultrajectum. Springer Berlin Heidelberg. sid. 201. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2472. Läst 12 april 2018
|