243 Ida
- För andra betydelser, se Ida.
| 243 Ida | |
 Bild av 243 Ida och månen Dactyl. | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Johann Palisa |
| Upptäcktsplats | Wien |
| Upptäcktsdatum | 29 september 1884 |
| Beteckningar | |
| Alternativnamn | 1988 DB1, A910 CD |
| Uppkallad efter | Ide[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Koronis-asteroid[1] |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,988 AU |
| Perihelium | 2,737 AU |
| Halv storaxel | 2,862 AU |
| Excentricitet | 0,0438219 |
| Siderisk omloppstid | 4,84 år |
| Medelomloppshastighet | 17,61 km/s |
| Medelanomali | 83,13° |
| Inklination | 1,130° |
| Longitud för uppstigande nod | 323,6° |
| Periheliumargument | 113,9° |
| Månar | Dactyl |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 53,6×24,0×15,2 km |
| Medelradie | 16 km |
| Massa | 4,2×1016 kg |
| Medeldensitet | 2,6 g/cm³ |
| Ytgravitation (ekvatorn) | 0,0109 m/s² |
| Flykthastighet | 0,0185 km/s |
| Synodisk rotationsperiod | 4,634 h |
| Albedo | 0,2383 |
| Temperatur | ~158 K |
| Spektraltyp | S |
| Absolut magnitud (H) | 9,93[3] |
243 Ida eller 1988 DB1 är en asteroid i asteroidbältet mellan planeterna Mars och Jupiter. Ida är en asteroid i Koronis-familjen och har många likheter med en annan asteroid, 158 Koronis.[1] De två asteroiderna tros ha tillhört samma klot ursprungligen. Asteroiden har fått sitt namn efter Ide, som var en nymf i grekisk mytologi.[2] Senare observationer med teleskop har resulterat i att Ida kategoriserats som en asteroid av S-typ. Asteroiderna finns i tre huvudtyper: S (silikat- eller stenasteroider), C (kolrika asteroider) och M (metallrika asteroider). S-typen är den vanligaste i den inre delen av asteroidbältet.
Ida är på ett avstånd av 447 miljoner km från solen, tre gånger jordens avstånd från solen. Idas omloppstid runt solen är 4,84 år och dess rotationsperiod runt sin egen axel är 4,63 timmar. Ida har en starkt oregelbunden form med en genomsnittlig diameter på 31,4 km. Ytan består av en stor mängd kratrar av olika storlekar och ålder.
Utforskning
243 Ida upptäcktes den 29 september 1884 av den österrikiske astronomen Johann Palisa i Wien.[4]
Dactyl
På väg mot planeten Jupiter flög rymdsonden Galileo förbi asteroidbältet två gånger. Vid passagen den 28 augusti 1993 kom sonden så nära som 2 390 km från Ida. Sonden tog ett flertal fotografier av asteroiden, som var den andra asteroiden, efter 951 Gaspra, som blev fotograferad av en rymdsond. På ett av dessa fotografier upptäcktes långt senare, den 17 februari 1994 av Ann Harch, att Ida har en liten måne. Idas måne Dactyl var den första asteroidmånen som upptäcktes. Fotona visade totalt 95 % av Idas yta. Galileos utforskning av Ida gav för första gången detaljerad information om asteroidens geologi.
Referenser
Noter
- ^ [a b] ”AstDyS 243 Ida” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=243. Läst 17 augusti 2020.
- ^ [a b] Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 34. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA34&dq=243+Ida&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=243%20Ida&f=false. Läst 26 januari 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)-(5000) (engelska)
| |||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Major Solar System objects. Sizes of planets and Sun are roughly to scale, but distances are not. This is not a diagram of all known moons – small gas giants' moons and Pluto's S/2011 P 1 moon are not shown.
Sequence of images captured during Galileo's flyby of asteroid 243 Ida.
This color picture is made from images taken by the imaging system on the Galileo spacecraft about 14 minutes before its closest approach to asteroid 243 Ida on August 28, 1993. The range from the spacecraft was about 10,500 kilometers (6,500 miles). The images used are from the sequence in which Ida's moon was originally discovered; the moon is visible to the right of the asteroid. This picture is made from images through the 4100-angstrom (violet), 7560 A (infrared) and 9680 A (infrared) filters. The color is 'enhanced' in the sense that the CCD camera is sensitive to near infrared wavelengths of light beyond human vision; a 'natural' color picture of this asteroid would appear mostly gray. Shadings in the image indicate changes in illumination angle on the many steep slopes of this irregular body as well as subtle color variations due to differences in the physical state and composition of the soil (regolith). There are brighter areas, appearing bluish in the picture, around craters on the upper left end of Ida, around the small bright crater near the center of the asteroid, and near the upper right-hand edge (the limb). This is a combination of more reflected blue light and greater absorption of near infrared light, suggesting a difference in the abundance or composition of iron-bearing minerals in these areas. Ida's moon also has a deeper near-infrared absorption and a different color in the violet than any area on this side of Ida. The moon is not identical in spectral properties to any area of Ida in view here, though its overall similarity in reflectance and general spectral type suggests that it is made of the same rock types basically. These data, combined with study of further imaging data and more detailed spectra from the Near Infrared Mapping Spectrometer, may allow scientists to determine whether the larger parent body of which Ida, its moon, and some other asteroids are fragments was a heated, differentiated object or made of relatively unaltered primitive chondritic material.