2401 Aehlita
| 2401 Aehlita | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Tamara Smirnova |
| Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
| Upptäcktsdatum | 2 november 1975[1] |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (2401) Aehlita |
| Alternativnamn | 1975 VM2, 1954 CP, 1957 WC, 1978 JS1[2] |
| Uppkallad efter | Aelita[1] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Agnia-asteroid[3] |
| Omloppsbana | |
| Epok: 23 maj 2014 | |
| Aphelium | 2,93706801 AU |
| Perihelium | 2,6024378 AU |
| Halv storaxel | 2,76975291 AU |
| Excentricitet | 0,06040795 |
| Siderisk omloppstid | 1683,682 dygn (4,61 år) |
| Medelanomali | 68,54127° |
| Inklination | 4,328876° |
| Longitud för uppstigande nod | 50,93456° |
| Periheliumargument | 37,3862° |
| Fysikaliska data | |
| Absolut magnitud (H) | 12,4[2] |
2401 Aehlita är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 2 november 1975 av den ryska astronomen Tamara Smirnova vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Asteroidens preliminära beteckning var 1975 VM2.[4] Asteroiden fick senare namn efter huvudpersonen i den ryske författaren Aleksej Tolstojs science fiction-roman Aelita från 1956.[1]
Aehlita är medlem av Agnia-asteroiderna, en grupp av asteroider som har liknande banelement och tros vara del av en större kropp som splittrats. Gruppen har fått sitt namn av 847 Agnia. Andra asteroider som ingår I gruppen är 1020 Arcadia, 1228 Scabiosa och 3395 Jitka. [5][3]
Aehlitas senaste periheliepassage skedde den 8 oktober 2022.[6]
Referenser
- ^ [a b c] Lutz Schmadel (1992). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 186. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA186&dq=2401+Aehlita&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=2401%20Aehlita&f=false. Läst 20 juli 2014
- ^ [a b] ”JPL Small-Body Database Browser – 2401 Aehlita (1975 VM2)”. Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2401+Aehlita. Läst 20 juli 2014.
- ^ [a b] ”AstDyS 2401 Aehlita” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2401. Läst 9 september 2020.
- ^ ”Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)-(5000)”. MPC Database. IAU Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/iau/lists/NumberedMPs000001.html. Läst 20 juli 2014.
- ^ Sunshine, Jessica M., Bus, Schelte J., McCoy, Timothy J., Burbine, Thomas H., Corrigan, Catherine M., Binzel, Richard P. (2004). High-calcium pyroxene as an indicator of igneous differentiation in asteroids and meteorites. "39". sid. 1343–1357. doi:.
- ^ ”JPL Small-Body Database Lookup – 2401 Aehlita (1975 VM2)”. Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2401+Aehlita. Läst 24 februari 2023.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 2401 Aehlita från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||