2384 Schulhof

2384 Schulhof
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareMarguerite Laugier
UpptäcktsplatsNice
Upptäcktsdatum2 mars 1943
Beteckningar
MPC-beteckning(2384) Schulhof
Alternativnamn1943 EC1, 1943 GV, 1960 FE, 1962 WL1, 1970 RP, 1981 FF, A909 BF[1]
Uppkallad efterLipót Schulhof[3]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Eunomia-asteroid[2]
Omloppsbana[4]
Epok: 21 januari 2022
Aphelium2,925 AU
Perihelium2,295 AU
Halv storaxel2,610 AU
Excentricitet0,120737
Siderisk omloppstid4,22 år
Medelomloppshastighet18,44 km/s
Medelanomali223,9°
Inklination13,54°
Longitud för uppstigande nod7,821°
Periheliumargument205,4°
Fysikaliska data[1]
Diameter11,4 km
Synodisk rotationsperiod3,2 h
Albedo0,280
Absolut magnitud (H)11,97[4]

2384 Schulhof eller 1943 EC1[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes den 2 mars 1943 av den franska astronomen Marguerite Laugier i Nice. Den har fått sitt namn efter den franske astronomen Lipót Schulhof.[3]

Asteroiden har en diameter på ungefär 11 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eunomia.[2]

Referenser

  1. ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2384 Schulhof” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2384. Läst 18 september 2017. 
  2. ^ [a b] ”AstDyS 2384 Schulhof” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2384. Läst 12 november 2020. 
  3. ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2384) Schulhof. Springer Berlin Heidelberg. sid. 194. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2385. Läst 18 september 2017 
  4. ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
Asteroider
← 2383 Bradley | 2384 Schulhof | 2385 Mustel →
Solsystemet · Lista över småplaneter

Media som används på denna webbplats

2384Schulhof (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 2384 Schulhof that was computed using light curve inversion techniques.