2339 Anacreon
2339 Anacreon | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2339) Anacreon |
Alternativnamn | 2509 P-L, 1948 TH1, 1952 UH1, 1972 RK3, 1976 QQ1[1] |
Uppkallad efter | Anakreon[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,025 AU |
Perihelium | 2,028 AU |
Halv storaxel | 2,527 AU |
Excentricitet | 0,197407 |
Siderisk omloppstid | 4,02 år |
Medelomloppshastighet | 18,74 km/s |
Medelanomali | 106,0° |
Inklination | 4,852° |
Longitud för uppstigande nod | 11,74° |
Periheliumargument | 340,9° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 7,3 km |
Synodisk rotationsperiod | 24 h |
Albedo | 0,121 |
Absolut magnitud (H) | 13,21[3] |
2339 Anacreon eller 2509 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Anakreon.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 7 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2339 Anacreon” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2339. Läst 12 april 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2339) Anacreon. Springer Berlin Heidelberg. sid. 191. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2340. Läst 12 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|