2289 McMillan
2289 McMillan | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2289) McMillan |
Alternativnamn | 6567 P-L, 1933 FT, 1978 VZ4[1] |
Uppkallad efter | Robert S. McMillan[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Misa-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,013 AU |
Perihelium | 2,257 AU |
Halv storaxel | 2,635 AU |
Excentricitet | 0,1433809 |
Siderisk omloppstid | 4,28 år |
Medelomloppshastighet | 18,35 km/s |
Medelanomali | 233,0° |
Inklination | 2,153° |
Longitud för uppstigande nod | 189,8° |
Periheliumargument | 42,42° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 11,5 km |
Synodisk rotationsperiod | 2,2 h |
Albedo | 0,042 |
Absolut magnitud (H) | 13,63[4] |
Hitta fler artiklar om astronomi med |
2289 McMillan eller 6567 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter astronomen Robert S. McMillan.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 11 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Misa.[2]
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2289 McMillan” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2289. Läst 10 april 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 2289 McMillan” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2289. Läst 29 oktober 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2289) McMillan. Springer Berlin Heidelberg. sid. 186. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2290. Läst 10 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|