2111 Tselina
2111 Tselina | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Tamara Smirnova |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 13 juni 1969 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2111) Tselina |
Alternativnamn | 1969 LG, 1928 RS, 1928 SO, 1951 AR1, 1968 HB1, 1975 RE, 1976 YF[1] |
Uppkallad efter | Jungfrulandplanen[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,304 AU |
Perihelium | 2,727 AU |
Halv storaxel | 3,016 AU |
Excentricitet | 0,0957106 |
Siderisk omloppstid | 5,24 år |
Medelomloppshastighet | 17,15 km/s |
Medelanomali | 259,8° |
Inklination | 10,51° |
Longitud för uppstigande nod | 167,2° |
Periheliumargument | 231,8° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 22,7 km |
Synodisk rotationsperiod | 6,5 h |
Albedo | 0,226 |
Absolut magnitud (H) | 10,68[4] |
2111 Tselina eller 1969 LG[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 13 juni 1969 av den ryska astronomen Tamara Smirnova vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den har fått sitt namn efter den sovjetiska Jungfrulandplanen.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 22 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2111 Tselina” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2111. Läst 28 mars 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 2111 Tselina” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2111. Läst 16 augusti 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 2111 Tselina” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=2111. Läst 28 mars 2018.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 2111 Tselina, computed using light curve inversion techniques.