2060 Chiron

	2060 Chiron
Upptäckt
Upptäckare	Charles T. Kowal
Upptäcktsdatum	18 oktober, 1977
Beteckningar
MPC-beteckning	2060 Chiron; 95P/Chiron
Alternativnamn	1977 UB, 95P
Uppkallad efter	Keiron
Småplanetskategori	centaur komet
Omloppsbana
	Epok: 21 januari 2022
Aphelium	18,87 AU
Perihelium	8,544 AU
Halv storaxel	13,71 AU
Excentricitet	0,3766453
Siderisk omloppstid	50,75 år
Medelomloppshastighet	8,045 km/s
Medelanomali	184,8°
Inklination	6,925°
Longitud för uppstigande nod	209,3°
Periheliumargument	339,6°
Förra perihelium	28 februari 1996
Nästa perihelium	31 juli 2046
Fysikaliska data
Dimensioner	233,314,7-14,4km
Massa	2,4-3,0×1018 kg
Medeldensitet	2,0? g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn)	0,037-0,040 m/s²
Flykthastighet	0,070-0,075 km/s
Synodisk rotationsperiod	5,9 h
Albedo	0,11±0,02
Temperatur	~75 K
Skenbar magnitud	15,6 (opposition)
Absolut magnitud (H)	5,73

För andra betydelser, se Chiron (olika betydelser).

2060 Chiron eller 95P/Chiron var den första upptäckta småplaneten av en grupp som man idag kallar centaurer. Den upptäcktes 1977 av den amerikanska astronomen Charles T. Kowal vid Palomarobservatoriet. Chiron har fått sitt namn efter Keiron, den visaste av alla kentaurer i grekisk mytologi.^[1]

Omloppsbanan

Karakteristiskt för centaurer är att de rör sig bland gasjättarna i det yttre av Solsystemet. Chirons omloppsbana är så utsträckt att den korsar Jupiters omloppsbana och når ända ut till Uranus. På grund av gasjättarnas gravitation anses denna typ av objekt ha en instabil omloppsbana på lång sikt. Den uppskattade halva livslängden för den nuvarande omloppsbanan beräknas till 1,0 miljoner år.^[5] Chiron och andra centaurer har sannolikt fångats upp av dessa gasjättar ifrån Kuiperbältet.^[6]

Fysiska egenskaper

1988 observerade man att Chiron genomgick en förvandling där den blev ljusare. Det är ett beteende som inte är typiskt för asteroider utan för kometer. 1989 observerade man även en för kometer typisk koma. Detta gör att Chiron idag är klassificerad som både komet och centaur. Den stora diametern är inte typisk för andra kometer. Samma sak har även skett med andra centaurer såsom 60558 Echeclus som därför även har beteckningen 174P/Echeclus. Spektralanalyser av ytan ger att 30% av ytan består av vattenis.

Ringsystem?

En alternativ förklaring till variationerna i ljusstyrkan kan finnas i att Chiron har ett ringsystem. Det skulle också kunna förklara tidigare observationer av ockultationer av en stjärna. Ringarnas medelradie skulle vara 324 kilometer. Frågeställningen om huruvida Chiron kunde ha en ring togs upp efter att man rapporterat att centauren 10199 Chariklo har ett ringsystem.^[7]

Referenser

^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2060) Chiron. Springer Berlin Heidelberg. sid. 76. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2061. Läst 27 augusti 2019
^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
^ John Stansberry, Will Grundy, Mike Brown, Dale Cruikshank, John Spencer, David Trilling, Jean-Luc Margot (2007). ”Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope”. University of Arizona, Lowell Observatory, California Institute of Technology, NASA Ames Research Center, Southwest Research Institute, Cornell University. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0702538v2. Läst 20 september 2008.
^ Groussin, O.; Lamy, P.; Jorda, L, "Properties of the nuclei of Centaurs Chiron and Chariklo", Astronomy and Astrophysics, v.413, p.1163-1175 (2004) Adsabs.Harvard.org
^ J. Horner, N.W. Evans och M.E. Bailey (2004). ”Simulations of the Population of Centaurs I: The Bulk Statistics” (PDF). Astrophysics. http://arxiv.org/abs/astro-ph?papernum=0407400.
^ Audrey Delsanti and David Jewitt, "The Solar System Beyond The Planets" Ifa.Hawaii
^ Jose L. Ortiz et al. ”Possible ring material around centaur (2060) Chiron”. http://arxiv.org/abs/1501.05911. Läst 5 mars 2015.

Externa länkar

Diagram över omloppsbanan för 2060 Chiron från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)

[springer-1] [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2060) Chiron. Springer Berlin Heidelberg. sid. 76. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2061. Läst 27 augusti 2019

[astroquery-2] [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.

[Stansberry2007-3] John Stansberry, Will Grundy, Mike Brown, Dale Cruikshank, John Spencer, David Trilling, Jean-Luc Margot (2007). ”Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope”. University of Arizona, Lowell Observatory, California Institute of Technology, NASA Ames Research Center, Southwest Research Institute, Cornell University. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0702538v2. Läst 20 september 2008.

[4] Groussin, O.; Lamy, P.; Jorda, L, "Properties of the nuclei of Centaurs Chiron and Chariklo", Astronomy and Astrophysics, v.413, p.1163-1175 (2004) Adsabs.Harvard.org

[Horner-5] J. Horner, N.W. Evans och M.E. Bailey (2004). ”Simulations of the Population of Centaurs I: The Bulk Statistics” (PDF). Astrophysics. http://arxiv.org/abs/astro-ph?papernum=0407400.

[6] Audrey Delsanti and David Jewitt, "The Solar System Beyond The Planets" Ifa.Hawaii

[7] Jose L. Ortiz et al. ”Possible ring material around centaur (2060) Chiron”. http://arxiv.org/abs/1501.05911. Läst 5 mars 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler