2003 Harding
- För andra betydelser, se Harding (olika betydelser).
2003 Harding | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2003) Harding |
Alternativnamn | 6559 P-L, 1934 XH, 1941 BH, 1952 BP, 1952 DT, 1971 SU1, 1972 YT, 1973 AG1[1] |
Uppkallad efter | Karl Ludwig Harding[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,450 AU |
Perihelium | 2,672 AU |
Halv storaxel | 3,061 AU |
Excentricitet | 0,1270853 |
Siderisk omloppstid | 5,35 år |
Medelomloppshastighet | 17,02 km/s |
Medelanomali | 33,58° |
Inklination | 1,869° |
Longitud för uppstigande nod | 64,47° |
Periheliumargument | 69,98° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 20,1 km |
Synodisk rotationsperiod | 2,9 h |
Albedo | 0,065 |
Absolut magnitud (H) | 12,11[3] |
Hitta fler artiklar om astronomi med |
2003 Harding eller 6559 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter den tyske astronomen Karl Ludwig Harding.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 20 kilometer.
Se även
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2003 Harding” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2003. Läst 9 april 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2003) Harding. Springer Berlin Heidelberg. sid. 162. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2004. Läst 9 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|