199 Byblis
- För andra betydelser, se Byblis.
199 Byblis | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | C. H. F. Peters |
Upptäcktsplats | Clinton |
Upptäcktsdatum | 9 juli 1879 |
Beteckningar | |
Alternativnamn | 1971 WB |
Uppkallad efter | Byblis[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,743 AU |
Perihelium | 2,591 AU |
Halv storaxel | 3,167 AU |
Excentricitet | 0,1819091 |
Siderisk omloppstid | 5,64 år |
Medelomloppshastighet | 16,74 km/s |
Medelanomali | 76,50° |
Inklination | 15,46° |
Longitud för uppstigande nod | 88,48° |
Periheliumargument | 180,1° |
Fysikaliska data | |
Diameter | 76,1 km |
Albedo | 0,107 |
Absolut magnitud (H) | 8,52[3] |
199 Byblis eller 1971 WB är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 9 juli 1879 i Clinton, New York av den tysk-amerikanske astronomen Christian H. F. Peters .[1] Asteroiden är namngiven efter Byblis i den grekiska mytologin.[4]
Referenser
- ^ [a b] ”JPL Small-Body Database Browser 199 Byblis” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=199. Läst 3 oktober 2018.
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 30, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 30. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA30&dq=199+Byblis&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=199%20Byblis&f=false. Läst 2 maj 2015
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 199 Byblis från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 199 Byblis that was computed using light curve inversion techniques.