195 Eurykleia
195 Eurykleia | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | J. Palisa |
Upptäcktsplats | Pula |
Upptäcktsdatum | 19 april 1879 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (195) Eurykleia |
Alternativnamn | 1949 QB2 |
Uppkallad efter | Eurykleia[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 18 april 2013 | |
Aphelium | 3,001 AU 449 000 000 km |
Perihelium | 2,751 AU 412 000 000 km |
Halv storaxel | 2,876 AU 430 000 000 km |
Excentricitet | 0,0435 |
Siderisk omloppstid | 1 782 d (4,88 år) |
Medelomloppshastighet | 17,553 km/s |
Medelanomali | 228,5° |
Inklination | 6,97° |
Longitud för uppstigande nod | 7,07° |
Periheliumargument | 121,9° |
Fysikaliska data | |
Diameter | 85,71[3] km |
Synodisk rotationsperiod | 16,521[3] h |
Albedo | 0,0599[3] (geometriskt) |
Spektraltyp | C[3] |
Absolut magnitud (H) | 9,01[3] |
195 Eurykleia eller 1949 QB2 är en asteroid i asteroidbältet, upptäckt 19 april 1879 av den österrikiske astronomen Johann Palisa i Pula, Kroatien.[1] Asteroiden har fått sitt namn efter Odysseus amma, inom grekisk mytologi.[4]
Källor
- ^ [a b] ”"Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)-(5000)"”. MPC, IAU. https://www.minorplanetcenter.net/iau/lists/NumberedMPs000001.html. Läst 2 februari 2013.
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 30, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] NASA JPL Small-Body Database Browser on 195 Eurykleia. Läst den 17 februari 2013.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 30. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA30&dq=195+Eurykleia&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=195%20Eurykleia&f=false. Läst 2 maj 2015
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 195 Eurykleia från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 195 Eurykleia, computed using light curve inversion techniques.