192 Nausikaa
192 Nausikaa | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | J. Palisa |
Upptäcktsplats | Pula |
Upptäcktsdatum | 17 februari 1879 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (192) Nausikaa |
Alternativnamn | 1933 HH |
Uppkallad efter | Nausikaa[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 18 juni 2009 | |
Aphelium | 2,994316720 AU 447 943 406 km |
Perihelium | 1,81254423 AU 271 152 757 km |
Halv storaxel | 2,403430473 AU 359 548 081 km |
Excentricitet | 0,24585119 |
Siderisk omloppstid | 1 360,961287 d (3,73 år) |
Medelomloppshastighet | 19,21 km/s |
Medelanomali | 126,15659° |
Inklination | 6,816277° |
Longitud för uppstigande nod | 343,30253° |
Periheliumargument | 30,12161° |
Månar | 1? |
Fysikaliska data | |
Diameter | 103,26[3] km |
Medeldensitet | 2,0 el 1,5[4] g/cm³ |
Synodisk rotationsperiod | 13,622[3] h |
Albedo | 0,2330[3] geometriskt |
Spektraltyp | S[3] |
Skenbar magnitud | 8,20 |
Absolut magnitud (H) | 7,13[3] |
192 Nausikaa eller 1933 HH är en stor asteroid upptäckt 17 februari 1879 av den österrikiske astronomen Johann Palisa i Pula, Kroatien. Asteroiden har fått sitt namn från Nausikaa inom grekisk mytologi.[5]
Asteroiden tillhör det ljusaste asteroiderna. Den är till exempel vid opposition ljusare än Saturnus största måne Titan som upptäcktes 145 år före någon asteroid.
Måne ?
Studier av ljuskurvor 1985 antyder att asteroiden kan ha en måne. Den ska vara 50×40×40 km stor och cirkulera runt Nausikaa på ett avstånd av 150 km. Men ingen bekräftelse har skett av denna observation.[6][4]
Fysiska egenskaper
Asteroidens form har bestämts med hjälp av ljuskurvor som visat den är cirka 30% längre än vad den är bred.[7]
En ockultation av en stjärna observerades 1998 i USA.
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 11 juli 2009
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 30, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] NASA JPL Small-Body Database Browser on 192 Nausikaa Läst 11 juli 2009
- ^ [a b] Cellino, A., Pannunzio, R., Zappala, V., Farinella, P., & Paolicchi, P. (March 1985). ”Do we observe light curves of binary asteroids?”. Astronomy and Astrophysics. sid. vol. 144, no. 2, p. 355-362.. http://adsabs.harvard.edu/full/1985A&A...144..355C.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 30. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA30&dq=192+Nausikaa&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=192%20Nausikaa&f=false. Läst 2 maj 2015
- ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 5 november 2008.
- ^ M. Kaasalainen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi: . Arkiverad från originalet den 16 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080216072340/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. Läst 5 november 2008.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 192 Nausikaa från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 192 Nausikaa that was computed using light curve inversion techniques.