192 Nausikaa

192 Nausikaa
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareJ. Palisa
UpptäcktsplatsPula
Upptäcktsdatum17 februari 1879
Beteckningar
MPC-beteckning(192) Nausikaa
Alternativnamn1933 HH
Uppkallad efterNausikaa[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 18 juni 2009
Aphelium2,994316720 AU
447 943 406 km
Perihelium1,81254423 AU
271 152 757 km
Halv storaxel2,403430473 AU
359 548 081 km
Excentricitet0,24585119
Siderisk omloppstid1 360,961287 d (3,73 år)
Medelomloppshastighet19,21 km/s
Medelanomali126,15659°
Inklination6,816277°
Longitud för uppstigande nod343,30253°
Periheliumargument30,12161°
Månar1?
Fysikaliska data
Diameter103,26[3] km
Medeldensitet2,0 el 1,5[4] g/cm³
Synodisk rotationsperiod13,622[3] h
Albedo0,2330[3] geometriskt
SpektraltypS[3]
Skenbar magnitud8,20
Absolut magnitud (H)7,13[3]

192 Nausikaa eller 1933 HH är en stor asteroid upptäckt 17 februari 1879 av den österrikiske astronomen Johann Palisa i Pula, Kroatien. Asteroiden har fått sitt namn från Nausikaa inom grekisk mytologi.[5]

Asteroiden tillhör det ljusaste asteroiderna. Den är till exempel vid opposition ljusare än Saturnus största måne Titan som upptäcktes 145 år före någon asteroid.

Måne ?

Studier av ljuskurvor 1985 antyder att asteroiden kan ha en måne. Den ska vara 50×40×40 km stor och cirkulera runt Nausikaa på ett avstånd av 150 km. Men ingen bekräftelse har skett av denna observation.[6][4]

Fysiska egenskaper

Asteroidens form har bestämts med hjälp av ljuskurvor som visat den är cirka 30% längre än vad den är bred.[7]

En ockultation av en stjärna observerades 1998 i USA.

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 11 juli 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 30, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f] NASA JPL Small-Body Database Browser on 192 Nausikaa Läst 11 juli 2009
  4. ^ [a b] Cellino, A., Pannunzio, R., Zappala, V., Farinella, P., & Paolicchi, P. (March 1985). ”Do we observe light curves of binary asteroids?”. Astronomy and Astrophysics. sid. vol. 144, no. 2, p. 355-362.. http://adsabs.harvard.edu/full/1985A&A...144..355C. 
  5. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 30. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA30&dq=192+Nausikaa&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=192%20Nausikaa&f=false. Läst 2 maj 2015 
  6. ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 5 november 2008. 
  7. ^ M. Kaasalainen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. Arkiverad från originalet den 16 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080216072340/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. Läst 5 november 2008. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

192Nausikaa (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 192 Nausikaa that was computed using light curve inversion techniques.