1823 Gliese
1823 Gliese | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | K. Reinmuth |
Upptäcktsplats | Heidelberg |
Upptäcktsdatum | 4 september 1951 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1823) Gliese |
Alternativnamn | 1951 RD, 1944 MC, 1948 VH, 1950 BL, 1950 DR, 1950 EF, 1954 NE, 1970 EU2, 1971 SE1[1] |
Uppkallad efter | Wilhelm Gliese[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Flora-asteroid |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,528 AU |
Perihelium | 1,923 AU |
Halv storaxel | 2,225 AU |
Excentricitet | 0,1360151 |
Siderisk omloppstid | 3,32 år |
Medelomloppshastighet | 19,97 km/s |
Medelanomali | 152,5° |
Inklination | 2,891° |
Longitud för uppstigande nod | 310,0° |
Periheliumargument | 296,7° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 8,4 km |
Synodisk rotationsperiod | 4,4 h |
Albedo | 0,189 |
Absolut magnitud (H) | 12,59[3] |
Hitta fler artiklar om astronomi med |
1823 Gliese eller 1951 RD[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 4 september 1951 av den tyske astronomen Karl Wilhelm Reinmuth i Heidelberg. Den har fått sitt namn efter den tyske astronomen Wilhelm Gliese.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 8 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Flora.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1823 Gliese” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1823. Läst 15 juni 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1823) Gliese. Springer Berlin Heidelberg. sid. 146. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1824. Läst 15 juni 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|