1799 Koussevitzky

1799 Koussevitzky
Upptäckt[1]
UpptäckareIndiana Asteroid Program
UpptäcktsplatsGoethe Link Observatory
Upptäcktsdatum25 juli 1950
Beteckningar
MPC-beteckning(1799) Koussevitzky
Alternativnamn1950 OE, 1929 QD, 1974 CF1[1]
Uppkallad efterSergej Kusevitskij[3]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Eos-asteroid[2]
Omloppsbana[4]
Epok: 21 januari 2022
Aphelium3,388 AU
Perihelium2,669 AU
Halv storaxel3,029 AU
Excentricitet0,118717
Siderisk omloppstid5,27 år
Medelomloppshastighet17,12 km/s
Medelanomali185,7°
Inklination11,49°
Longitud för uppstigande nod156,6°
Periheliumargument193,4°
Fysikaliska data[1]
Diameter18,1 km
Synodisk rotationsperiod6,3 h
Albedo0,233
Absolut magnitud (H)11,4[4]

1799 Koussevitzky eller 1950 OE[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 25 juli 1950 av Indiana Asteroid Program vid Indiana University Bloomington med Goethe Link Observatory. Asteroiden har fått sitt namn efter den rysk-amerikansk dirigent, tonsättare och kontrabasist, Sergej Kusevitskij.[3]

Asteroiden har en diameter på ungefär 18 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]

Referenser

  1. ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser – 1799 Koussevitzky” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1799. Läst 27 januari 2018. 
  2. ^ [a b] ”AstDyS 1799 Koussevitzky” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=1799. Läst 27 oktober 2020. 
  3. ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1799) Koussevitzky. Springer Berlin Heidelberg. sid. 144. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1800. Läst 25 november 2021 
  4. ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.

Media som används på denna webbplats

001799-asteroid shape model (1799) Koussevitzky.png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 1799 Koussevitzky, computed using light curve inversion techniques.