1793 Zoya

1793 Zoya
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareTamara Smirnova
UpptäcktsplatsKrims astrofysiska observatorium
Upptäcktsdatum28 februari 1968
Beteckningar
MPC-beteckning(1793) Zoya
Alternativnamn1968 DW, 1932 MC, 1933 UV, 1946 TC, 1949 QX, 1951 AE, 1953 VP2, 1953 VW1, 1953 XF, 1969 RP1[1]
Uppkallad efterZoja Kosmodemjanskaja[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Flora-asteroid
Omloppsbana[3]
Epok: 21 januari 2022
Aphelium2,440 AU
Perihelium2,007 AU
Halv storaxel2,224 AU
Excentricitet0,0972775
Siderisk omloppstid3,32 år
Medelomloppshastighet19,97 km/s
Medelanomali77,29°
Inklination1,509°
Longitud för uppstigande nod226,0°
Periheliumargument323,0°
Fysikaliska data[1]
Diameter8,3 km
Synodisk rotationsperiod5,7 h
Albedo0,334
Absolut magnitud (H)12,32[3]

1793 Zoya eller 1968 DW[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 28 februari 1968 av den ryska astronomen Tamara Smirnova vid Krims astrofysiska observatoriumKrim. Den har fått sitt namn efter Zoja Kosmodemjanskaja.[2]

Asteroiden har en diameter på ungefär 8 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Flora.

Referenser

  1. ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1793 Zoya” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1793. Läst 23 februari 2018. 
  2. ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1793) Zoya. Springer Berlin Heidelberg. sid. 143. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1794. Läst 25 november 2021 
  3. ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.

Media som används på denna webbplats

001793-asteroid shape model (1793) Zoya.png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 1793 Zoya, computed using light curve inversion techniques.