1793 Zoya
1793 Zoya | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Tamara Smirnova |
Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
Upptäcktsdatum | 28 februari 1968 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1793) Zoya |
Alternativnamn | 1968 DW, 1932 MC, 1933 UV, 1946 TC, 1949 QX, 1951 AE, 1953 VP2, 1953 VW1, 1953 XF, 1969 RP1[1] |
Uppkallad efter | Zoja Kosmodemjanskaja[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Flora-asteroid |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,440 AU |
Perihelium | 2,007 AU |
Halv storaxel | 2,224 AU |
Excentricitet | 0,0972775 |
Siderisk omloppstid | 3,32 år |
Medelomloppshastighet | 19,97 km/s |
Medelanomali | 77,29° |
Inklination | 1,509° |
Longitud för uppstigande nod | 226,0° |
Periheliumargument | 323,0° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 8,3 km |
Synodisk rotationsperiod | 5,7 h |
Albedo | 0,334 |
Absolut magnitud (H) | 12,32[3] |
1793 Zoya eller 1968 DW[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 28 februari 1968 av den ryska astronomen Tamara Smirnova vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den har fått sitt namn efter Zoja Kosmodemjanskaja.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 8 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Flora.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1793 Zoya” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1793. Läst 23 februari 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1793) Zoya. Springer Berlin Heidelberg. sid. 143. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1794. Läst 25 november 2021
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
3D convex shape model of 1793 Zoya, computed using light curve inversion techniques.