1777 Gehrels
1777 Gehrels | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1777) Gehrels |
Alternativnamn | 4007 P-L, 1937 GN, 1941 BU, 1951 QB, 1958 DA, A905 UE, A923 AA[1] |
Uppkallad efter | Tom Gehrels[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,676 AU |
Perihelium | 2,577 AU |
Halv storaxel | 2,627 AU |
Excentricitet | 0,0189085 |
Siderisk omloppstid | 4,26 år |
Medelomloppshastighet | 18,38 km/s |
Medelanomali | 45,06° |
Inklination | 3,147° |
Longitud för uppstigande nod | 334,5° |
Periheliumargument | 134,2° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 11,8 km |
Synodisk rotationsperiod | 2,8 h |
Albedo | 0,244 |
Absolut magnitud (H) | 11,6[3] |
Hitta fler artiklar om astronomi med |
1777 Gehrels eller 4007 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter en av sina upptäckare, Tom Gehrels.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 11 kilometer.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1777 Gehrels” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1777. Läst 16 mars 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1777) Gehrels. Springer Berlin Heidelberg. sid. 142. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1778. Läst 16 mars 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|